|
Oslo |
|
|
|
Karlstad |
| Start | Aktiviteter | Blandat | Bredband | Fiske | Fritid/Turism | Föreningar | Företag |
 |
| Hantverk/Kultur | Historia | Jakt | Kommunikation | Kyrkan | Utbildning | Länkar |
|
|
Skillingmark är namnet på en liten socken i västra
Värmland...|
|
|
Namnet Skillingmark |
|
Socknens namn har under olika tider långt tillbaka skrivits som Skeringemark, Skeringha mark, Skiringemark, Skiljenmark eller Schillemark, men från och med 1600-talet oftast som Skiälingemarck, Skillingemark eller just Skillingmark. En kort sägen om namnet Skillingmark Om tidpunkten då de båda kyrkorna byggdes skriver Fernow att de "blifvit bygda under den tid då Sverige och Norge voro tillsammans under en konung.", vilket är intressant då det är precis samma tidsangivelse som prästen Gustaf Noreen uppger i Skillingmarks kyrka i äldre tider. Har Fernow fått den här sägnen av Noreen, eller har de båda två haft tillgång till samma källa ? Fernow anger Noreen som informationskälla rörande andra uppgifter. Sägnen har hur som helst överlevt till våra dagar, då den berättades för min mor då hon var i åttaårsåldern, av hennes moder. |
|
|
|
Om Värmlands historia före år 1000 är inte mycket känt. Den äldsta skriftliga
källan uppges vara Adam av Bremens krönika från omkring 1070, i vilken står att
värmlänningarna bor bredvid västgötarna och deras land. Sedan har vi de isländska sagorna, som nämner Värmland vid flertalet tillfällen. Här måste man dock komma ihåg att de inte nedtecknades förrän på 1200-talet, vilket kan påverka tillförlitligheten vid skildringar av händelser många århundraden tidigare. Den isländske krönikören Snorre Sturlason berättar i Harald Hårfagres saga att kung Harald (860-940) en gång fick rapport om att sveakonungen Erik Eymundsson hade lagt under sig Värmland. Snorre skriver: "Kung Harald förde sin här österut till Viken och styrde in till Tunsberg. Där var då en handelsplats. Kung Harald hade då varit i Trondheim i fyra vintrar och inte kommit till Viken på hela den tiden. Han fick höra att sveakungen Erik Eymundsson hade lagt under sig Värmland och tog ut skatt av alla skogsbygderna och kallade det Väster-Götland hela vägen norrut till Svinesund och västerut hela vägen utmed havet. Detta kallade sveakungen sitt rike och tog ut skatt där. Harald återerövrar lite senare Värmland och tar vid det tillfället även nuvarande Dalsland. Vi ser alltså att Värmland vid den här tiden var under norskt styre, förutom en kort episod då en sveakonung hade lagt landskapet under sig. Men vi får inte ta för givet att Snorre Sturlason avser hela det nuvarande landskapet/länet Värmland, när han talar om Värmland. Historikern Arvid Ernvik menar att det geografiska begreppet Värmland vid den här tiden betyder de västra delarna av landskapet, Markerna, alltså det område som senare skulle utgöra Nordmarks härad. Ernvik skriver: "I den norsk-isländska sagalitteraturen omtalas ingen värmländsk ort öster om Glavsfjorden mer än byn Arvika och Hammarön. Vad som låg på andra sidan om detta vatten ägde norrmännen och Snorre ingen kännedom om." När blev då Värmland svenskt ? Ernvik har svaret och skriver: "Enligt Magnus Barfots saga (han regerade 1093-1103) gjorde han anspråk på 'allt det land som låg väster om Vänern', varmed avsågs Nordals, Sunndals och Valbo härader i Dalsland, 'samt alla de skogsbygder som höra därtill', d.v.s. Nordmarks hd eller Markerna." Ernvik berättar vidare att det speciellt framhålls i sagan att de här landområdena sedan lång tid hade tillhört sveakonungen och räknats till Västergötland. Sveakungen Magnus Barfot gör således anspråk på att vara Värmlands härskare vid slutet av 1000-talet. Och att Värmland verkligen låg under svearnas välde vid den här tiden tvivlar ingen på. Många historiker håller det t.o.m. för troligt att Värmland övergick till svearna redan ett århundrade tidigare, alltså omkring år 1000. Det finns dock inga kända skriftliga källor som ger stöd för den teorin.  |
| Historia av Martin Sparby |
|
Uppdaterat 2004-07-06 |