 |
Uppdaterat 2002-04-21 |
|
|
Uppdaterat 2002-04-21 |
|
Är vi gnälliga? ... inleder Joakim Nordlund sin betraktelse över gevärsfältskytte och dess utövare. Artikeln här under tillkom efter Fältskytte-SM i Karlstad 2002. Ett SM Joakim kallar "det nu så ökända SM:et i Karlstad". Hur denna beskrivning stämmer med verkligheten har diskuterats och kommer säkerligen att diskuteras fortsättningsvis. Janne Hempel - redaktör |
|
|
| Joakim Nordlund Karlstad den 21 april 2002 |
|
|
Är vi gnälliga? Nja, säger du och slirar
lite. Absolut, säger jag. Åtminstone om vi jämför oss med pistolskyttarna ... |
|
I helgen bevakade jag en kretsfältskjutning i pistol ute på
Knöppelåsen. Knappt 70 skyttar fanns på plats och det första jag såg
när jag letat mig genom samlingen av pistolbärande män var en L1:a som
dubbelmål där en av figurerna stod upp och ned. Alltså exakt samma
figursammansättning som avrundade det nu så ökända SM:et i Karlstad. Jag fick en obehaglig flash-back och min första tanke var att SM-banläggaren hade någon bror eller kusin i Luleå. Enda skillnaden var att här hade han gått ytterligare ett steg längre. Figuren var lutad i 45 grader och då talar jag inte om 45 grader framåt som på Piteås fältskjutningar utan 45 grader i sidled. Då fattar ni. Jag blev direkt nyfiken. Hur tar pistolskyttarna det här? Alla vet ju att hade någon någonsin tagit ett sånt grepp på en gevärsfältskjutning hade det gnällts i år framöver. Skyttarna skulle hotat upphöra med all verksamhet för all framtid. Någon annan hade säkert försökt trumfa det hotet med att säga att inte bara han utan även hans barn och hans barnbarn skulle ta avstånd från allt fältskytte från och med nu och för all framtid. "Det är roligt med variation" Pistolskyttarna däremot såg ut att ta sånt med jämnmod. Den förste som jag pratade med var Henric Borg från Luleå PK. Han var ensam om att skjuta 48 träffar i C-klassen och han tyckte att ”visst, det blir svårare men det är ju lika för alla – dessutom är det roligt med variation”. Skulle ni kunna höra en norrbottnisk gevärsfältskytt fälla ett sånt uttalande? Knappast. Här räcker det med lite skuggor på figurerna för att rygghåren ska resa sig på BD-skyttarna. På väg från tidningen pratar jag med en gevärsskytt och vi luftar ämnet. Han frågar sig hur pass seriösa pistolskyttarna är ”är det inte lite mer av social karaktär när de tävlar”. Andemeningen i hans resonemang är att då kan man acceptera lite större variation. Han nämner inte ordet tivoliskjutning men det ligger i luften. Jag ställer motfrågan ”hur seriösa är då de nationella gevärsskyttarna?”. Hur många i fältskytteeliten tränar regelbundet på samma sätt som hårdsatsande luftgevärsskyttar? Då snackar jag fysisk- och mental träning som komplement till den rena skytteträningen, träningsdagböcker, läger och en målmedveten långsiktigt satsning. Handen på hjärtat - de flesta skjuter nog fler skott på tävling än på träning. Merparten talar inte ens om träning utan man åker och ”skjuter in sig” eller så åker man ”och provar” eller bara ”skjuter” – rätt upp och ned. Men det är knappast där som svaret ligger. I takt med att jag träffar fler pistolskyttar blir jag mer och mer förvånad. Alla håller med om att fältskytteslingan var svår men ingen höjer på ögonbrynen över L1:an. De har också fått skjuta sittande på en station och skjuttider och avstånd har varierat. Färgerna på figurerna är inte bara svarta utan även orange och ljusgröna. Stackars den banläggare som gjort något sånt i gevärsfält. Här skulle det bli diskussion om banläggaren har mer än en knästation. Tänk er till om han lade in tre knästationer och tre liggande – vilket ramaskri. Och vad hade hänt om skyttarna fått skjuta sex skott i stående? På den här pistolfältskjutningen fick skyttarna skjuta sittande på en station – något som är väldigt ovanligt. Gnäll? Njet. "Det er jo feltskyting vi driv på med nå" I fyra år bodde jag i Norge och sköt en del fältskytte där. Ofta kunde man få ligga på barmarken, på en hed eller på en presenning som någon snäll stationschef lagt ut om underlaget var för blött. Och ingen gnällde – trots att användandet av skjutmatta inte var tillåtet. - Det er jo feltskyting vi driv på med nå, menade de. Och handen på hjärtat – har de inte rätt? Ni vet ju hur det låter här hemma om snövallen man ligger på inte är helt jämn eller att skytten får ligga med fötterna lite utanför eftersom vallen är för kort. Frågan är om någon banläggare kommer att våga prova något nytt efter årets SM i fältskytte. Okej, jag håller med om att det är vansinne att bära iväg figurerna på det sätt som han gjorde. Men tro mig, det hade räckt om han lagt in en extra knästation. Mer än så behövs faktiskt inte. Joakim Nordlund  Den som vill se sportbilder och läsa fler krönikor är välkommen till: www.presspromedia.se |
|
|
|
|
|
|
