Debatt om handikappade skyttars deltagande vid Svenska Sportskytteförbundets tävlingar

Uppdaterat 2009-03-15 12:50

Debatt om handikappade skyttars deltagande
vid Svenska Sportskytteförbundets tävlingar

Hej Janne på Skytteportalen!

Tommy Jonsson
26 maj 2008

Jag vill framföra ett stort tack till www.skytteportalen och dig som engagerar dig så starkt med att hålla sidan så levande som möjligt.
Även dina medarbetare ingår i detta tack.
Sidan som verkar vara ständigt uppdaterad är en fröjd för alla besökare.
Även om den så kallade skyttedebatten inte alltid blev så korrekt när man debatterade via mejl och hemsidor så tror jag att det varit mycket värdefullt att ni upplåtit plats för detta.

Några anser att debatter skall föras mera sakligt och vid ett annat forum, som vid FM i Täby.
Givetvis så var finalrundan i Täby mycket bra och viktig, det var ju där själva slutspelet ägde rum och där som sedan matchen avgjordes på ett sakligt och demokratiskt sätt.
Men fördebatten även om den hade många andra inslag och vinklingar än själva sakfrågorna, tror jag väckte mångas intresse för att till slut vilja vara med och låta sin egen åsikt komma fram runt om i landet.
Ännu en gång, TACK för er välvilja och engagemang oavsett vilka frågor som diskuteras.

Rapport från Förbundsmötet i Täby

Tommy Jonsson
25 maj 2008

Frågan om integreringen av handikappade skyttar inom SSF:s tävlingsverksamhet har nu ännu en gång beslutats på ett förbundsmöte och det blev åter igen JA för full integrering av handikappskyttar tillhörande SH1.

Under lördagen var det debatt på Park Hotell i Täby
Många skyttar och ledare var på plats för att deltaga i debatten som hade högt till tak.
Alla fick demokratiskt föra fram sina åsikter efter det att styrelseordförande Kerstin Bodin anfört ett mycket starkt inledningstal i debatten.
Motionärerna Sten Lennartsson och skyttarna från Skillingmark framförde sina motioner som inte riktigt var genomtänkta.
Många förstod inte motionernas skrivning helt ut och det verkade även som om motionärerna inte tolkade motionerna lika heller.
Motionärerna gjorde försök till ändringar av sina motioner men hur de än försökte så lyckades de inte övertyga övriga ombud och deltagare.

Inte något ombud stödde motionen direkt, Västergötland yrkade på bordläggning för vidare utredning, vilket var samma sak som att avslå motionerna.
Många ombud gjorde inlägg och anslöt sig till den överväldigande majoriteten som är för integrering av handikappade skyttar fullt ut.
Bengt Jansson från Dalarna föreslog även i sitt debattinlägg att det enda raka för motionärerna var att dra tillbaka sina motioner.

Vid söndagens förbundsmöte blev det aldrig någon röstning utan motionerna drogs tillbaka.
Vår bedömning är i alla fall att alla nu skiljs som vänner och kampen nu fortsätter men på skjutbanan precis som vi alla vill ha det, må bäste skytt vinna.

Skytteorganisationerna röstade även för att gå ihop till Svenska Skyttesportförbundet.
De riktiga skrivningarna av beslutet återfinns säkert på SSF:s hemsida.

Tommy Jonsson

Jag har nu läst en massa inlägg på skytteportalen

Kari Marklund
23 maj 2008

Det är beklämmande att det finns sådana som tycker att personer med funktionsnedsättning är "lägre stående varelser".
Så länge man trodde att en person med funktionsnedsättning inte skulle klara av att slå en person utan funktionsnedsättning var allt lugnt. Men när en person som Jonas med målmedveten träning och utpräglad vinnarinstinkt gör resultat i världsklass startar debatten och en motion skriva.
För att göra det hela rättvist skulle man kanske införa regeln att alla skall sitta i rullstol.

För övrigt vill jag meddela att Sverige håller på att ratificera den nya FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att det där finns ett speciellt avsnitt om rättigheter inom idrott och rekreation.
Jag har av idrottsministern blivit inbjuden till en diskussion om idrott för personer med funktionsnedsättning. Jag lovar att jag inte kommer att beröra debatten inom skyttet.

Hälsningar!
Kari Marklund

Öppet svar till alla som hänvisar till IAAF:s beslut att föra året stänga ute Oscar Pistorius från att tävla integrerat med övriga idrottare

Tommy Jonsson
22 maj 2008

Flera skyttar har skrivit till mig och hänvisat till beslutet inom friidrotten och affären mellan IAAF och Oscar Pistorius i sin argumentation för att utestänga handikappade skyttar från skjutbanorna.

De skriver i brev till mig följande:

De flesta kommer säkert ihåg den handikappade sydafrikanske sprinterlöparen Oscar Pistorius som under 2007 deltog tillsammans med icke-handikappade sprinterlöpare i IAAF-arrangerade tävlingar. Där höjdes röster för att hans kevlar-förstärkta kolfiberben (han är amputerad strax nedanför knäna på båda benen!) gav honom en mätbar fördel jämfört med de som sprang på sina egna ben. IAAF genomförde därför en teknisk undersökning av hans proteser och kom fram till följande regel-tillägg:

The IAAF amended its competition rules to ban the use of "any technical device that incorporates springs, wheels or any other element that provides a user with an advantage over another athlete not using such a device".

Man underströk samtidigt att förbudet av extra hjälpmedel inte var direkt riktat mot Pistorius utan enbart drabbade honom då förbundet eftersträvade att nå fullständig rättvisa vad det gäller idrottsmännens förutsättningar på startlinjen.

Det jag vänder mig mot är naturligtvis inte Jonas Jakobssons deltagande på SSF-tävlingar utan snarare att det inte finns tillstymmelse till undersökning från förbundets sida där man på något sätt försöker klarlägga de tekniska skillnaderna och aspekterna av de två olika skyttestilarna (med resp utan rullstol). De protokoll jag har sett redovisar endast ett antal lösryckta skytteresultat som grund för beslutet och det tycker jag är pinsamt dåligt från förbundet. Jag misstänker att IAAF:s tekniska grupp använde lite mera underlag än en stopp-klocka och ett anteckningsblock på en friidrottsarena när man beslutade att Pistorius kolfiberben gav honom en fördel…

Ja vad ska man säga?
Dessa brev eller argument kan man bara skicka direkt till papperskorgen!
Idrottens skiljenämnd CAS prövade fallet och beslutade att det inte finns bevis för att den gode Oscar har någon fördel av sina proteser i sin idrottsutövning i jämförelse med sina "friska" medtävlande.
IAAF fick naturligtvis ge sig och nu är den gode Oscar med i matchen igen.
Hoppas han bara kvalar in till OS som är en av hans mål och drömmar i livet.
Många av brevskrivarna såg nog detta i Sportspegeln och ångrar nog detta dåliga argument.

Det CAS säger i sitt beslut är mycket viktigt även i vår debatt, "det finns inga bevis för att idrottaren får fördel av sina proteser"
Vi skall då i vår debatt läsa "det finns inga bevis för att handikappade skyttar har fördel när de sitter på en pall eller i en rullstol och skjuter"

Bevisbördan läggs ganska tydligt på dem som vill utestänga dessa idrottare.
I vår debatt har flera krävt att vetenskapliga bevis skall framläggas av oss som förespråkar integreringen av handikappade skyttar.

De skriver dock att de inte vill utestänga dem utan välkomnar dem att tävla för sig själva i egna klasser.
Det skulle verkligen bli egna klasser, 1-2 st per klass och tävling vilket är i stort sätt sak samma som att utesluta dem, för i övriga klasser är det ju 10-15 och ibland uppåt 100 gånger flera skyttar.
Tänk er själva om situationen skulle vara tvärtom, ni hänvisas att tävla tillsammans med en eller två andra skyttar som för övrigt kanske bor 40-100 mil ifrån er egen hemort. Jättekul!

Det är de som vill ändra på reglerna som bör plocka fram bevis på att t.ex. rullstolsskyttar har fördel, inte tvärtom, precis som vi gjorde inför FM 2004.
Vi har trots allt bjudit på bevis, riktigt vetenskapliga dessutom.
Dessa talar sitt tydliga språk.

Hälsningar
Tommy Jonsson

Tävlar alla på lika villkor?
– min sammanfattning: Svaret är nej!

Alf Johansson
Alfs sida uppdaterad 21 maj 2008

I Sportskytten nr 1 2008 finns det en insändare med rubriken Tävlar alla på lika villkor? Svenska Sportskytteförbundets (SSF) generalsekreterare Göran Nygren efterlyste "öppenhet och sakliga argument" och "utredning och saklig debatt" i sitt svar på insändaren.
Därför har jag skrivit sju brev med reflektioner kring denna fråga till SSF.
Göran Nygren och SSF:s förbundsstyrelses ordförande Kerstin Bodin har dock meddelat mig, att man inte nu har tid att svara på frågorna i mina brev.

Alf började sin skyttebana i Lidköping för 55 år sedan

Läs mer på Alfs sida

Svar på Sven Haglunds brev till mig den 13 maj 2008

Tommy Jonsson
20 maj 2008

Hej på dig Sven!
Har varit i Frankfurt på tävlingar och har därför inte hunnit svara på dit brev till mig förrän idag tisdag den 20 maj.
Det verkar som du är lite bitter på mig och du är inte ensam, det är några till som till min förvåning blivit lite arga bara för att jag anser att de är riktigt under isen just nu.
Jag har ju bara skickat mejl till aktuella landslagsskyttar, våra absolut främsta elitskyttar med andra ord.
De får faktiskt kamma till sig lite och tåla lite kritik när de underpresterar, det får alla andra elitidrottare göra och de hängs ofta även ut i media när journalister anser de gjort fiasko i sina mästerskap.
Vindarna vänder dock ofta och i nästa sekund blir de förklarade som hjältar.
Elitskyttar måste även tåla att bli granskade efter dåliga insatser.
Trots allt så tror jag alla ni elitskyttar är mest besvikna själva då ni underpresterar på tävlingarna.

Min kritik omfattar inte alla breddskyttar och juniorer som jag anser skjuter väldigt bra mellan varven, främst damjuniorerna har verkligen visat sig på styva linan.
Damseniorerna får nog lägga på ett kol om de inte skall bli utbytta tills nästa år, men det gör dem gott att få tuff konkurrens.

Men att jag skrev som jag gjorde var att efter en mycket trevlig resa tillsammans med SSF-truppen till Peking där även du Sven deltog blev jag mycket förvånad vid hemkomsten.
Man öppnade mejlen och fick läsa en massa strunt gällande integreringen av handikappade skyttar.
Såklart man blir förbannad när skyttar beter sig så skandalöst osportsligt som vid SM i Hudiksvall.
Spontant sprang de fram och gratulerade tvåan Karl-Johan Jönsson till den rättmätiga SM-vinnaren enligt Alf Johanssons brev.
Även han själv har framfört gratulationer till SM-tvåan och anser att denna skall betraktas som Svensk Mästare.
På hans sida fanns även listor på en rad landslagsskyttar som stödjer hans åsikter att stänga ute handikappade skyttar från våra gemensamma tävlingar.
Mycket dålig stil av alla de som ofta kommer fram till våra duktiga handikappskyttar med fraser som "vad kul att ni är med är" när de själva egentligen vill få bort dem från skjutbanorna.
Att påstå att handikappade får gärna vara med men då i egna klasser bevisar ju bara att de inte känner till något om handikappskyttet.
De är alldeles för få för detta, vid SM i Hudiksvall var det bara fyra SH1 skyttar med, tre herrar och en dam.
Hur roligt tror du det är att tävla ensam i en klass, för så skulle det vara vid de flesta tävlingar under året?
Patrik Sartz tar i sitt brev upp just denna sak, hur många av er skulle satsa så mycket pengar som vår sport skytte kräver och åka land och rike runt och tävla utom tävlan eller i en klass för sig själv eller i bästa fall mot en eller två skyttar till?

För att återgå till att ni är så arga på mig så förstår jag att ni inte läser Sportskytten.
Då kan jag i alla fall upplysa er om att ledningen för svenskt gevärsskytte varit ganska tydligt med att landslagsskyttarna, speciellt herrarna på 10 meter verkligen har fallit ur ramen.
Värsta smällen var väl efter Swedish Cup där man petade hela det svenska herrlaget till EM.
Jag vet inte när det hände senast att ingen herrsenior blev uttagen till EM?
Personligen så tycker jag att man borde ha satsat på ett herrlag då man hade en femteplats från året innan att försvara.
Med tanke på resultaten som finns på rankinglistorna så borde en medalj i lag vara inom räckhåll.
Men sektionen har sågat herrarna rakt av och samtidigt riktat kritik till sig själva då det är de som skall skapa förutsättningar för svenskt gevärsskytte på elitnivå, en heder till dem som är självkritiska.
Både skyttar och ledare har därmed missat sina målsättningar och får ta nya tag.

Jag tror att den pågående debatten bottnar i andra problem än att just börja prata om en massa tekniska detaljer med skjutställningar mm.
Du själv är irriterad över missade prispengar enligt dit brev, men kära Sven man måste göra rätt för sig ifall man skall kamma hem första vinsten som vid Swedish Cup gick till en damjunior.
Det är ingen skam att få stryk av en tjej Sven, hon var riktigt vass och spöa upp Jonas också, där sitter ni i samma båt och skall ni slå finskan nästa år gäller det att jobba hårdare på träningspassen som Leif Fast skriver i senaste Sportskytten. Jag instämmer helt med Leif, hemligheten är hård träning, inget annat.

Du funderar även över hur det gick till när Jonas vann SM på 3x40 år 2004?
Svaret är ganska enkelt, FM 2004 beslutade att alla sektioner skulle integrera handikappade skyttar i klassen SH 1 fullt ut i sina verksamheter den 1 januari 2005.
Gevärssektionen skulle dock integrera sin verksamhet redan den 1 juni 2004.
Pistolsektionen hade redan integrerat handikappade skyttar sedan i mitten eller i slutet av 90-talet.
De skulle bara fortsätta som vanligt med andra ord.
Där har du svaret Sven, allt enligt de bestämmelser som beslutades på FM 2004 i Uppsala.
FM var även helt eniga i sitt beslut som fattades helt i en demokratisk anda.

Några av inläggen på skytteportalen låter även påskina av att ingen debatt fördes innan beslutet.
Tydligen är det många nya ledare och skyttar som uttalar sig eftersom de inte låtit sin röst blivit hörda förrän nu hela fyra år efter beslutet.
Vid FM 2006 i Eskilstuna var det ingen som sa ett ljud om detta trotts att Jonas blivit vald som årets Sportskytt efter hans bravader i Aten 2004.
2004 var inte Jonas i närheten av en medalj på luft-SM, 2005 vann Per Sandberg SM på 3x40 och 2006 vann Patrik Sartz SM på luftgevär.
Ingen pratade då om att det var så viktigt att exakt tävla i samma skjutställningar mm.
Nu när Jonas efter många års slit blivit ännu ett snäpp bättre, framförallt på luftgevär samtidigt som övriga skyttar börjar svikta lite kommer det en massa prat om att det inte är på lika villkor.
Ni säger även att det har inget med Jonas skyttepoänger att göra utan ni eftersträvar andra faktorer.
Jag tror er inte!

Åter till beslutet på FM 2004, det var en lång debatt som jag startade redan 1989 som till slut fick alla att öppna ögonen och välkomna handikappade skyttar till SSF fullt ut.
Debatten var ganska tuff bitvis och 1992-93 fördes debatten både i riksmedia och lokala media.
SVT följde upp debatten i aktuellt, rapport, lokala nyheter samt i sportspegeln och sportnytt.
Aftonbladet och Expressen hade helsideuppslag och många landsortstidningar följde upp med olika reportage.
Gevärssektionens årsmöte ajournerades 1993 så att man kunde prata igenom denna fråga innan man tog beslut om att det skulle utredas vidare när det gäller integreringen av handikappskyttar.
Debatten fördes sedan med jämna mellanrum under 90-talet, fram och tillbaka, ibland även i olika media men oftast direkt mellan förening, distrikt och sektionsstyrelsen.
Till slut lyftes frågan upp till FS som då tillsatte en utredning/utvärdering som Linda A arbetade med.
Detta resulterade sedan i att FS la en proposition till FM 2004 som helt demokratiskt beviljades av samtliga närvarande distrikt.
Många verkar ha sovit under större delen av 90-talet och i början av 2000-talet men nu fått så pass mycket luft att de vågar uttala sig, tydligen är dessa ledare nya inom vår idrott men innan de börjar klaga vilt omkring sig så borde de ha tagit reda på fakta.
De kunde t.ex. fråga sina företrädare inom distriktet som kunde ha berättat lite av historien.
De distrikt som ofta inte åker på FM skall ju inte heller börja klaga i elfte timmen, det gäller att vara med att bygga verksamheten och inte komma med saker och ting när sista spiken är islagen.
Sådana ledare bör vi betacka oss ifrån, var med från början eller håll käft är ett bra råd.

Du, Sven är även irriterad över att Jonas blev uttagen till Peking utan att behöva kvalificera sig?
Det där får du ta med gevärssektionen men det var en hjälp till våra Paralympicförberedelser.
Vid OS i augusti har idag ingen svensk gevärsskytt kvalat in, eventuellt kan det bli något wild card.
Vi får verkligen hoppas på detta för annars blir det första gången på över 40-50 år kanske ännu längre som det inte finns någon svensk gevärsskytt med på ett OS.
Det är inget bra betyg till svenskt gevärsskytte, våra grannländer har ganska många representanter och vi lever ungefär efter samma förhållanden, så jag vet inte vad som är fel egentligen.
Jag gissar i alla fall på för klen träning eller fel sorts träning, ni måste tuffa till er lite och agera som riktiga idrottsmän istället för att leta fel på motståndarna.

Det är kanske här som skon klämmer och frustrationen går sedan ut över handikappskyttarna som varit mycket lyckosamma vid de senaste Paralympiska spelen?

Sven, den kines som videofilmade Jonas på WC i Peking var som du också nämner troligtvis bara intresserad av att just en handikappad skytt kunde deltaga på samma villkor som övriga skyttar.
Jonas är för övrigt en mycket populär skytt i Kina, de filmar alltid honom vid olikas mästerskap.
Jag vet heller inte vilken Kines du menade, jag såg två som filmade just Jonas, en var från ett TV-bolag och den andra tror jag var från den kinesiska skyttetruppen för han var även med i Suhl förra året.
Vi träffade även delar av den Kinesiska skyttetruppen till Paralympics på läktaren och de var där för att studera Jonas bland annat.
Kina kommer att bli en tuff skyttenation både på OS och vid Paralympics, de lämnar inget åt slumpen utan de har följt just Jonas ordentligt sedan Sydney 2000.

Jag hoppas nu att vi på lördag kan reda ut alla begrepp och att vi även i fortsättningen kan återgå till att tillsammans föra svenskt skytte framåt.
Den nya organisationen tror jag kommer att göra gevärsskyttet mycket gott, vi kommer inte att tappa så många talanger som nu om vi får ned alla i samma båt.
Men först skall besluten fattas och dessa kan man aldrig föregå.

Med skyttehälsningar
Tommy Jonsson

Svar till Stig Andersson och hans medarbetares debattunderlag

Anders Sundell 19 maj 2008
Ordförande SHIF Sportskyttekommitté

Stig Andersson skriver:

Konsekvenser vid beslut om avslag av motionerna
Nackdelar

	1.	Beslutet från 2004 innebär att SSF är det enda specialidrottsförbund, som tillämpar olika tekniska regler för olika skyttar i samma tävlingsklass. Inom idrottsrörelsen i övrigt tillämpas med få undantag enhetliga tekniska regler för att alla tävlande skall ges samma tekniska förutsättningar.

	3.	Den konflikt som uppstått permanentas för framtiden och för inte skyttet framåt och kan komma att leda till stora svårigheter att få fram skyttar på elitnivå.

	4.	Beslutet från 2004 innebär att skyttar med rörelsehinder i klasserna SH2 och SH3 samt skyttar med synskada eller utvecklingsstörning inte får deltaga och är därmed diskriminerade.

Kommentarer:

1.	Väldigt svårt att förstå vad som menas med denna punkt. Om man ska översätta det hela till sakfrågan som motionerna handlar om så skulle jag tolka det så här; SSF är det enda specialidrottsförbund som har handikappade och icke handikappade som tävlar integrerat om samma mästerskapsmedaljer på DM och SM. Vad som sen menas med "idrottsrörelsen i övrigt" är ju inte helt lätt att förstå heller. Menar man all annan idrott som inte ingår i RF (Riksidrottsförbundet), eller vad avses? Har jag tolkat första meningen rätt så är den helt felaktig. Flera med mig har nämnt just detta i sina debattartiklar. Från min debattartikel på www.skytteportalen.nu: "Inom Bågskyttesporten har man i många år tävlat helt integrerat både nationellt och internationellt. Hur tänker de? Det är en sport som är väldigt lik vår egen. De ser tydligen inga som helst problem med att tävla integrerat. De kanske har haft samma diskussion i deras förbund som SSF nu går igenom?" Jag undrar var Stig Andersson och hans medskrivare får sina uppgifter från. Gissar man bara hur reglerna i övriga specialidrottsförbund ser ut?

3.	Detta låter väldigt allvarigt. För min del så handlar det här om att ett antal personer har olika uppfattning om en fråga. Detta ska diskuteras och beslutas i en demokratisk församling (förbundsmötet). Efter det så måste bägge parter acceptera majoritetsbeslutet som fattas.

4.	Skyttar i SH2 har ett handikapp som gör att de får använda ett stöd. Skyttar i SH3 är synsvaga skyttar. Situationen för dessa skyttar är precis likadan efter 2004 som den var före 2004, så jag har svårt att förstå hur beslutet 2004 skulle ha gjort att de plötsligt skulle vara diskriminerade. Deras situation kommer inte heller påverkas av beslutet på förbundsmötet i år. Oavsett beslut på förbundsmötet så kan SSF öppna upp sina tävlingar så att man möjliggör att även dessa skyttar kan tävla i sina egna klasser. Som jag ser det så är detta i första hand en fråga för SSF:s tävlingsarrangörer att bestämma. Tävlingsarrangörerna måste vara positiva, sen kan ju alltid SSF rekommendera att den möjligheten bör finnas.

Stig Andersson skriver:

Konsekvenser vid beslut om tillstyrkan av motionerna
Fördelar

	2.	Skyttar med rörelsehinder i klasserna SH2 och SH3 får deltaga i SSF:s tävlingar och blir således ej längre diskriminerade utan möter kravet att alla är välkomna att deltaga oavsett ras, religion, ålder, kön, nationalitet och fysiska förutsättningar.

	3.	De skyttar med rörelsehinder i SH1, som inte presterar resultat, som hävdar sig mot ohandikappade skyttar kan i sina egna klasser få möjlighet att kvalificera sig till finaler och även kunna placera sig väl.

Kommentarer:

2.	Precis som jag skrev tidigare så påverkas inte skyttarna i SH2 och SH3 av beslutet över huvud taget. Dessa skyttar kan fortsätta skjuta precis som de gör idag, på SHIF:s tävlingar, alternativt så påbörjar vi ett samarbete med SSF och dess tävlingsarrangörer och försöker få med även dem på SSF:s tävlingar. Detta kan göras oavsett beslut på förbundsmötet. Att de någonsin skulle ha blivit diskriminerade är ren nonsens.

3.	Mycket intressant konsekvens. Jag undrar om man har frågat SH1-skyttarna om de håller med om detta. Jag har inte sett någon av SH1-skyttarna som har skrivit under någon protestlista. De kanske vill tävla på samma villkor som icke handikappade, d v s vissa kommer långt fram i resultatlistan en del måste helt naturligt komma längre bak. Det är just att tävla på samma villkor som gör att man måste träna mer för att över huvud taget hänga med. Integreringen har inneburit att handikappskyttarna har blivit bättre och vi presterar bra på internationella tävlingar. Det har vi mycket att tacka Svenska Sportskytteförbundet för.

Anders Sundell
Ordf SHIF:s Sportskyttekommitté

Debattunderlag för SDF-konferensen och förbundsmötet 24-25 maj 2008 angående motioner om handikappskyttars deltagande

Stig Andersson
med flera
17 maj 2008

Inledning
Sedan förbundsmötet år 2004 fattade beslut om att skyttar med rörelsehinder i klass SH1 får tävla integrerat med ohandikappade skyttar har det förekommit omfattande diskussioner bland skyttar och ledare kring detta beslut och dess konsekvenser. Tyvärr har beslutet lett till en mycket besvärlig situation och upprörda känslor bland många landets skyttar, både elit- och breddskyttar. Situationen är så allvarlig att den kan liknas vid en konflikt och detta har tyvärr fått negativ inverkan på många skyttars prestationer på skjutbanan, liksom på den goda anda, som brukar råda mellan våra skyttar runt om i landet.
Med bakgrund i diskussionen ovan har det inlämnats två motioner utifrån synsättet att skytte i exempelvis rullstol skiljer sig så mycket från skytte i de skjutställningar som ISSF och SSF föreskriver, att det inte är rimligt att man tävlar i gemensamma klasser.
Motionerna omfattar enbart tävlingsverksamheten och avses vara tillämpbara på de grenar, som finns på SHIF:s program d.v.s. gevär och pistol, men gäller generellt alla SSF:s grenar.
Skyttar med synskada eller utvecklingstörning bör i framtiden beaktas och inkluderas.
De döva skyttarna behöver inte inkluderas i besluten eftersom de alltid följer SSF:s och ISSF:s regler samt förbundets bestämmelser.
Förbundsstyrelsen föreslår avslag på motionerna och har liktydligt inget förslag till lösning av den uppkomna situationen.
Alternativ till beslut om motionerna är att bordlägga dessa för slutgiltig utredning i det nya Skyttesportförbundet. Nackdelen är då att man förlorar ytterligare 2 år och man får leva med den situation, som har rått alltsedan 2004 och detta främjar inte skytteutvecklingen.

A) Konsekvenser vid beslut om avslag av motionerna

Nackdelar

	1.	Beslutet från 2004 innebär att SSF är det enda specialidrottsförbund, som tillämpar olika tekniska regler för olika skyttar i samma tävlingsklass. Inom idrottsrörelsen i övrigt tillämpas med få undantag enhetliga tekniska regler för att alla tävlande skall ges samma tekniska förutsättningar.

	2.	FS föreslår ingen lösning på konflikten, som har sin grund i beslutet 2004.


	3.	Den konflikt som uppstått permanentas för framtiden och för inte skyttet framåt och kan komma att leda till stora svårigheter att få fram skyttar på elitnivå.

	4.	Beslutet från 2004 innebär att skyttar med rörelsehinder i klasserna SH2 och SH3 samt skyttar med synskada eller utvecklingsstörning inte får deltaga och är därmed diskriminerade.


	5.	De tekniska reglerna för gevär och pistol måste ändras

Fördelar

	1.	Skyttar med rörelsehinder i klass SH1 kan uppleva det som en fördel att få deltaga i tävling om Riksidrottsförbundet mästerskapmedaljer. En del ohandikappade skyttar upplever det som positivt att skyttar med rörelsehinder i vissa fall kan prestera resultat, som är en sporre för egen utveckling som skytt.

B) Konsekvenser vid beslut om tillstyrkan av motionerna

Fördelar

	1.	Då man tävlar enligt enhetliga regler uppstår inga diskussioner om att tävlingarna genomföres på olika villkor och därmed behöver inga skyttar känna sig gynnade eller missgynnade.

	2.	Skyttar med rörelsehinder i klasserna SH2 och SH3 får deltaga i SSF:s tävlingar och blir således ej längre diskriminerade utan möter kravet att alla är välkomna att deltaga oavsett ras, religion, ålder, kön, nationalitet och fysiska förutsättningar.

	3.	De skyttar med rörelsehinder i SH1, som inte presterar resultat, som hävdar sig mot ohandikappade skyttar kan i sina egna klasser få möjlighet att kvalificera sig till finaler och även kunna placera sig väl.

	4.	Alla skyttar kan fortsättningsvis koncentrera sig på verksamheten i stället för diskussioner och kontroverser om regelfrågor och tävlingsvillkor.

	5.	Den psykiska skyttemiljön återställs.

	6.	De tekniska reglerna för alla SSF:s grenar behöver inte ändras.

Nackdelar

	1.	För skyttar med rörelsehinder i SH1 blir nackdelen att de ej längre kan tävla om mästerskapsmedaljer vid SM, RegM, DM och endast deltaga utom tävlan. Skyttar med rörelsehinder kan mycket väl tävla sinsemellan i sina egna klasser SH1-SH3 enligt beslut, som SHIF fattar.

	2.	Vi kan få fler tävlingsklasser och finaler vid våra tävlingar (generellt är detta dock positivt för sporten)

Slutsats:
Baserat på de permanentade nackdelarna vid ett avslag på motionerna finner vi att bästa lösningen är att tillstyrka motionerna.

Så här vill vi ha det

	1.	I alla tävlingar anordnade inom SSF skall samma tekniska regler gälla för alla deltagare i respektive tävlingsklass, således ingen blandning av olika regler för olika skyttar i en tävlingsklass, ref. målsättningen i ”ISSF technical rules for all shooting disciplines § 6.1.1.”.

	2.	Ohandikappade skyttar skall tävla enligt SSF:s och ISSF:s tekniska regler för respektive gren (gevär, pistol, lerduvor och viltmål)

	3.	Samtliga SSF-tävlingar med gevär och pistol öppnas för alla skyttar med rörelsehinder, synskada eller utvecklingsstörning. Dessa skyttar inbjudes deltaga i tävlingarna och där tävla mot varandra i respektive klass. SSF tar upp förhandling med SHIF och träffar överenskommelse om de olika detaljerna enligt SHIF:s skytteregler för gevär och pistol.

Följande föreslås gälla:

•

SHIF:s skyttar skall tävla i respektive klass enligt ISCD:s tekniska regler. Kravet på SHIF:s skyttar skall vara medlemskap i en till SHIF ansluten förening och inget krav på sportskyttelicens eller anslutning till förening inom SSF.


	4.	SHIF bör arbeta för att erhålla SM-status för att tävla om RF:s mästerskapsmedaljer i sina klasser med motiveringen att skyttar med rörelsehinder, synskada eller utvecklingsstörning skall ges samma möjligheter som övriga idrottsgrupper oavsett ras, religion, ålder, kön, nationalitet och fysiska förutsättningar.

Förslaget ovan ”så här vill vi ha det” förutsätter givetvis att förbundsmötet bifaller inlämnade motioner och om förslaget genomförs bör detta tillfredsställa alla kategorier av skyttar, förtroendevalda och ledare och ge ett stort tävlingsutbud för alla SHIF:s gevärs- och pistolskyttar.

Trollhättan den 17 maj 2008
Stig Andersson
(f.d. ordf. i Västergötlands Sportskytteförbund)
Utarbetat i samarbete med: Dan Jonsson, Sven Haglund, Henrik Sanglén, Henrik Karlsson, Anders Johansson och Stefan Alesved

Hej Tommy Jonsson!
Personligen tycker jag att det saknas fakta i dina mail!

Sven Haglund
13 maj 2008

Jag har nyligen tagit del av dina mail, som du har skickat till mig och flera andra
och känner att jag måste svara på alla de felaktigheter som jag anser du har framfört och även ställa några frågor till dig.
Det har framkommit fler och fler funderingar sedan du skrev dina mail.

Personligen tycker jag att det saknas fakta i dina mail!
Du undrar i ditt mail varför skyttarna just nu har blivit så gnälliga.
Det har varit diskussioner om detta i flera år, ända sedan SSF beslutade om de nya reglerna och att de skulle börja gälla från 1/1 2005, så det är inte alls något nytt.
Skillnaden är den att det är väldigt många som reagerar just nu, eftersom de tycker
att det är fel att vi tävlar mot varandra om t ex SM tecken och prispengar. (ex gevär på SWE Cup).
Det var då motionerna kom på tal och sattes i verket (2008)

På ett träningsläger, som vi hade i Sävsjö i vintras (18-20 jan) kom Leif Fast och Linda Andersson på besök för att bland annat ha en gruppdiskussion med oss skyttar om denna
fråga. Tävlar alla på lika villkor?
Det blev ett bra och sakligt samtal om hur framtiden skulle kunna bli.
Linda sade då att det bara var "en liten klick skyttar" som tyckte att vi tävlar på olika villkor.
Det var en bild som många inte höll med om, men Linda skulle "kolla upp det" som hon sa till mig på ett enskilt samtal, som jag blev kallad till efteråt på lägret.
Det var här som namnlistan kom igång för att bevisa för Linda med flera inom SSF att det inte handlar om bara "en liten klick skyttar".
Listan går på cirkulation till de som är rankade topp 10 i Sverige i de olika gevärsgrenarna eftersom dessa är mest berörda av dagens situation.
Det finns också ett antal skyttar, som stödjer motionerna, men inte ville skriva under listan med sitt namn.
Observera att det är motionerna, som namnlistan stödjer och ingenting annat.
Du Tommy, hävdar något annat i dina mail.
I motionerna står det heller INTE att handikappskyttar skall uteslutas helt från våra tävlingar, som du också hävdar, utan kan skjuta utom tävlan eller i sina egna klasser.

Det var för övrigt intressant att du redovisade vilka som hade tagit SM guld vid olika tillfällen
i ett utav dina mail.
Det finns oklarheter om att SM guldet i 3x40 år 2004 kanske inte hamnade där det borde.
SSF beslutade ju att de nya bestämmelserna skulle börja gälla först 1/1 2005 och om det är så borde väl medaljerna omfördelas i efterhand så att det stämmer överens med vad man beslutade, eller hur?

Jag har för övrigt också en fundering över hur det kommer sig att Jonas J fick skjuta på en MQS-plats på WC i Peking.
Även här "surras" det om oklarheter, som säger att den uttagningen, som skedde, inte var helt enligt de regelverk, som är uppsatta, stämmer det?
Det finns ju skyttar i Sverige som har skjutit uttagningstävlingarna och som är rankade högre än vad Jonas J är och som inte fick möjligheten att skjuta, fast de ville betala allt själva.
Detta eftersom att de inte ansågs uppfylla de krav som SSF har satt upp.
Om jag har förstått det hela rätt så har ni inom Handikappskyttet blivit nekade att komma till Peking för att träna, vilket givetvis är beklagligt.
Vi (Per, Claes och jag) blev ju också nekade att träna på banan innan banan var officiellt öppen för WC-tävlingarna.
Det var därför vi var i Macau i en knapp vecka innan WC i Peking.
Men har man blivit nekad så är det ju det som gäller eller?
Personligen tror jag att detta var ett sätt för er att kringgå detta negativa beslut och få in Jonas J på banan för att reka inför Paralympics, att sedan någon annan skytt, som presterat bättre resultat inte fick åka, spelade ingen roll.
Är det konstigt att skyttar blir irriterade och besvikna tycker du?

Jonas J skrev i sitt öppna brev att för honom handlar idrott om rent spel, givetvis skall det vara så, men levde han själv upp till det på WC i Peking.
Första träningsdagen sköt han ju liggande på marken som det var bestämt, men senare även sitt stående moment från stolen!
Är detta rent spel gentemot de övriga ländernas skyttar på Paralympics, som inte får komma och skjuta tycker du?
Det kanske inte den kinesiske personen (ledare/arrangör?) tyckte som kom och videofilmade från läktaren när Jonas J sköt "stående".
Han kanske bara var intresserad av handikappskyttet, vad vet jag?

Jag blev förvånad över att du tyckte att de svenska skyttarna har skjutit så pinsamt dåligt det senaste året.
Jag är säker på att skyttarna har tränat så mycket som de har haft förutsättningar att göra.
För egen del tycker jag väl att försäsongen på 50m har varit den bästa på länge, på de Royal League-tävlingarna, som landslagsskyttarna har varit på har det många gånger presterats bra internationella resultat.
Vad gäller handikappskyttarnas resultat så har ju du koll på det.
Kan bara konstatera att jag inte har sett Jonas J:s resultat på någon av inomhustävlingarna, det är för övrigt många skyttar, som har noterat detsamma. Det hade kanske varit bra att skjuta några tävlingar i liggande enligt ISSF:s regler, när man ska representera Sverige i WC-sammanhang.
Tänker då givetvis på Liggande skjutställning, eftersom det var det som det handlade om på WC.
Det hedrar dig att du tog tillbaks smutskastningen av våra ungdomar och juniorer i alla fall!

Du skriver också i ett av dina mail, "de som nu beter sig osportsligt mot just Jonas, för det är just hans namn, som man hänger ut, är riktigt dåliga förlorare".
Uttalandet får stå för dig, Tommy!
Men vid ytterligare genomläsning av insändaren från signaturen MD i Sportskytten 1/8 kan jag inte se "just hans namn, som man hänger ut".
Däremot i de genmälen mot insändaren, som finns i samma tidning. Där kan man läsa hans namn 15 gånger om jag räknat rätt. Det är ytterst beklagligt att Jonas får agera slagpåse (inkl. mitt mail nu), i den debatt som nu pågår.

Det blir kanske som barnens lek i sandlådan - Vem kastade första stenen? Inte jag!

Åsaka 080503
Sven Haglund

Är skytte enbart en fysisk sport?

Göran Carlsson
5 maj 2008

Bakgrunden till motionerna som lämnats in är att det fattades ett beslut vid FM 2004, som möjliggjorde handikappades rätt att tävla om bl a mästerskapsmedaljer.
Det har sedan uppmärksammats att delar av regelbokens paragraf § 7.6.0 då inte kan tillämpas av alla skyttar, vilket lett till en konflikt eftersom de handikappade skjuter efter ISCD:s motsvarande reglemente.

Hade det hela bara varit en fråga om hur dessa nationella regler skulle formuleras och tillämpas är jag övertygad om hade det kunnat lösas på ett enkelt sätt.
Men frågan i denna debatt gäller snarare om det kan vara så att det finns fördelar med att skjuta från t ex rullstol eller en pall.
Jag kan, så som många andra i denna debatt, inte avgöra om så är fallet. Det är högst troligt att denna fråga aldrig går att besvara med ett "ja" eller "nej", eftersom alla handikapp är ytterst individuella. Precis som icke-handikappade personer har olika kroppsbyggnad.
Man kan vara kraftig, smal, kort eller lång och ingen kroppsform kan pekas ut som bättre lämpad än någon annan för att skjuta höga resultat. Däremot är det ju viktigt att ha en bra kondition, men det är ju lika för alla.

Detta fokus på de fysiska aspekterna är det jag funderat mest på i denna debatt.
Av alla sporter är skytte rankad som den allra svåraste att bemästra mentalt.
Hur många av oss som skjuter har inte vid något tillfälle drabbats av tävlingsnerver, fått puls och tappat fokus under en match? Det är ju något som drabbar alla, även toppskyttar.
Vem minns till exempel inte Matt Emmons sista finalskott på fel tavla i OS?

Skytte är för mig i första hand en mental sport. Målmedveten mental träning ger ett starkt självförtroende som ökar chanserna att skjuta höga poäng och vinna.
När adrenalinet börjar pumpa och anspänningen kommer är det verkligen skytte på lika villkor och då spelar det ingen större roll om man sitter i stol eller inte. I det läget är det tankarna inne i huvudet som avgör kampen.

Göran Carlsson
Södermalm & Liljeholmen

Några långväga tankar kring den pågående skyttedebatten ...

Patrik Sartz
5 maj 2008

För oss icke funktionshindrade skyttar att förstå vilka fördelar och nackdelar en funktionshindrad skytt har tror jag är i princip omöjligt. För att iallafall försöka skapa mig en bild av detta dilemma så har jag fört konversationer med min coach här i Alaska, Dan Jordan. Dan var inblandad i en klätterolycka i slutet av 90-talet, en olycka som slutade med att han blev förlamad från bröstet och neråt. Han var en mycket framstående skytt redan innan olyckan och tog bland annat guld i lag på 50m, 3x40 vid VM i Barcelona 1998.
Efter olyckan fortsatte han skjuta och tog vid Paralympics 2004 ett silver i luftgevär.
När jag berätta för coach Jordan om debatten som pågår här i Sverige, och framförallt om de experiment som genomförts då en icke funktionshindrad skytt sköt "stående sittande" från en träpall, blev han väldigt besviken.

Enligt honom finns det inget bra sätt att jämföra de olika skytteställningarna, men att sätta en icke funktionshindrad skytt på en vanlig stol med ryggstöd är patetiskt.
Vid experimentet konstaterades det att "Ryggstödet gjorde också att ryggen bibehöll samma böjning utan att man behövde hålla emot med magmusklerna".
Detta påstående var enligt coach Jordan helt absurt. Även om personen i fråga inte kände av aktivitet i magmusklerna så stimulerades de utan tvekan automatiskt av balanscenter i hjärnan för att hålla balansen. Känslan att skjuta sittande utan magmuskler kunde bättre jämföras genom att skjuta sittande på en "pilatesboll".
Förhöjd puls i geväret som noterades under samma experiment var enligt coach Jordan ett problem som uppstod när han började skjuta som funktionshindrad, ett problem som han aldrig riktigt bemästrade. Han hittade en metod att reducera den visuella pulsen genom att med mental kapacitet sänka hjärtrytmen ner till under 45-50 slag per minut under tävling.

Att påstå att den här frågan inte handlar om Jonas Jacobsson känns också absurt, speciellt då den här debatten har väckts till liv igen efter ett år då Jonas har varit extremt framgångsrik och sopat mattan med de andra luftskyttarna hemma i Sverige.
Jonas är enligt mig vår utan tvekan bästa och mest framgångsrika gevärsskytt.
Han har dock inte alltid varit det, utan som Tommy Jonsson konstaterar i sitt brev
"Vilka fantastiska idrottsmän & kvinnor vi har inom skyttesporten!": "Jonas tränings- och tävlingsresultat har tidigare år inte varit speciellt bättre än övriga svenska skyttars noteringar, dock har han ofta presterat som bäst vid de största tävlingarna."
Detta stämmer i allra högsta grad och går att konstatera om man tittar på resultat från tidigare SM: Jonas tog sitt första SM-guld 2005, innan det räckte hans resultat oftast till final men aldrig riktigt hela vägen till guld.

Om jag har förstått saken rätt så är Jonas också vår enda skytt med halvskaplig sponsring, hur mycket pengar det rör sig om vet jag inte men då Jonas enligt Tommy Jonsson har dubbelt så många träningstimmar som övriga svenska skyttar är väl hans fenomenala resultat ingenting att höja på ögonbrynen åt.
Jonsson talar även om Jonas "vinnarskalle", ett uttryck jag hörde talas om då jag under hösten 2005 läste idrottsvetenskap vid Uppsala Universitet.
Där undervisades jag av professor Johnny Takatz (förbundskapten under VM 1992 och hjälpte till på hemmaplan under många år). Han har arbetat med alla möjliga sorters idrottare men kunde utan tvekan konstatera att Jonas hade den mest extrema "vinnarskalle" han någonsin har sett.
Stora tävlingar plockade fram det bästa ur honom vilket är något iallafall jag har stora problem med. Istället för att stänga ute Jonas och andra handikappskyttar från våra tävlingar, är det inte bättre att försöka lära från dem då många av dem har deltagit i fler större mästerskap än vad många av oss icke funktionshindrade skyttar kan drömma om?
Jag har förstått enligt de brev/email jag har mottagit att tanken är att funktionshindrade skyttar ska få delta antingen i sin egen klass eller skjuta "utom tävlan".
Vi kan väl iallafall konstatera att skytte inte är någon billig sport så jag tycker vi ska fråga oss själva om det verkligen vore värt att spendera stora pengar på att gång efter gång fara iväg på tävlingar för att deltaga "utom tävlan"?

Skyttesporten är unik då vi alla, funktionshindrad eller ej, kan tävla på liknande villkor. Sporten är också på nedgång och medlemsantalet sjunker sakta år efter år. Är det då rätt att stänga ute en grupp medlemmar eftersom vissa skyttar tror/anser att de har vissa fördelar? Är det inte bättre att ta emot dem med öppna armar så de för en gångs skull kan känna sig någorlunda likvärdiga? Är det inte bättre att använda vår mångfald till att skapa publicitet i media, något vi tyvärr inte har alltför mycket av.
Det är ingen ide för mig att ens försöka sätta mig in i en funktionshindrad persons värld, men det känns som att möjligheten att tävla sida vid sida mot icke funktionshindrade skyttar hade varit fantastisk. Att dessutom spöa skiten ur dem, gång efter gång, hade förmodligen bara förstärkt den känslan.

Nu har jag lagt ner för mycket tid på det här tramset, dags att återgå till träning och studier. Hoppas verkligen att vi snart kan lägga den här debatten åt sidan, skiljas åt som vänner, och använda energi, tid, och tankeverksamhet till att istället plocka hem några kvotplatser till OS 2012!

MVH //Patrik Sartz

Feedback på Dan Jonssons svar den 4 maj

Anders Sundell 4 maj 2008
Ordförande SHIF Sportskyttekommitté

Jag skriver faktiskt att om skyttar, som "tränar lika mycket" och har "samma tekniska och mentala talang och kunskap om skytte", presterar likvärdiga resultat så tävlar de under rättvisa förhållanden, ej på lika villkor. Kan tyckas vara samma sak, men för mig blir det en avsevärd skillnad, speciellt eftersom jag raderna innan redan har skrivit "Kontentan är, det finns ingen som skjuter på lika villkor"
Med rättvisa förhållanden så menar jag att, trots att SH1-skyttarnas och ISSF-skyttarnas skjutställning ser olika ut, så kan man likställa deras prestation eftersom svårigheten på bägge sätten att skjuta är likvärdiga.

Du ställer sedan frågan "hur avgör vi allt detta?". Jag ställer även samma fråga i min artikel. "Den svåra frågan blir då; hur mäter man och bedömer just ovanstående?" Så långt är vi ju väldigt överens!
Jag gör sedan ett försök att beskriva olika sätt att mäta och avgöra att man verkligen tävlar under rättvisa förhållanden. Självklart måste dessa metoder förfinas och kompletteras med ytterligare tillvägagångssätt, om man är det minsta osäker på att det inte är rättvist.

Du skriver "Min poäng även här är att eftersom vi inte kan avgöra vad som är lättare eller svårare så bör vi dela upp klasserna så att varje klass tävlar inom samma ramar".
Det känns som du har bestämt dig att det inte går att avöra om det är rättvisa förhållanden eller inte, trots mina försök att visa motsatsen. Jag menar att det går att vidga på de regelramar som finns idag, vilket vi redan har gjort sedan 2004. Man har även gjort det inom Bågskytteförbundet både nationellt och internationellt, man gör det även inom det internationella handikappskyttet. Det är ett par saker som jag vill ta upp, vilket jag inte gjorde i föregående artikel:
- När det gäller ryggstödshöjderna i SH1A, SH1B och SH1C så visade bilderna gevärsskyttar. Exakt samma regler gäller även för pistolskyttar.
- Inom handikappskyttet i klass SH1A (både gevär och pistol) kan man välja om man vill stå eller sitta på pall utan ryggstöd. Det finns en del underbensamupterade och även armamputerade pistolskyttar som står och skjuter istället för att sitta på pall. Man tävlar fortfarande om samma medaljer mot SH1B och SH1C.

Detta fungerar alldeles utmärkt inom handikappskyttet.

Sedan till texten: skyttar i "grupp 3" inte har "minsta intresse av att få till en integrering".
Självklart har jag tolkat ditt budskap att du är positiv till att ha med handikappskyttar på SSF:s samtliga tävlingar. Tycker det är extra bra att du tar upp klasserna SH2 och SH3, vilka absolut skulle behöva större tävlingsutbud. Min förhoppning, vilket jag också skriver, är att det finns många i grupp 3 som är positiva till en integrering om man kan visa att skyttar i klass SH1A-1C och skyttar enligt ISSF kan tävla under rättvisa förhållanden.

Jag tar gärna en diskussion med dig angående faktorer som är viktiga när det gäller de sista 10 poängen, men det kanske vi ska ta öga mot öga alternativt i annat forum.
Anders Sundell

Hej skyttevänner

Lars Erik Bjuhr
4 maj 2008

Anders Sundell har balanserad en del av den informationen som tidigare spridits i frågan. Det jag uppskattar mest av Anders brev är att det berör
sakfrågan och vida viker från personfrågor. Jättebra.
Det är på Förbundsmötet och framförallt på konferensen dagen före förbundsmötet som debatten skall föras.
Jag hoppas att alla ombud kommer utan så kallat "bundet mandat" och att vi kan föra en saklig debatt och ta ställning i denna fråga som tyvärr
splittrar skyttesporten.
Det är viktigt att undvika att någon kommer att uppleva sig som förlorare, utan att vi gemensamt känner för vad vi finner bäst för skyttesporten.

Med skyttesporthälsningar
Lars Erik Bjuhr
Vi syns på Förbundsmötet.

Hej Anders!
Tack för ett mycket bra och insiktsfullt inlägg i debatten!

Dan Jonsson
4 maj 2008

Skriver ett eget inlägg utifrån vad du har skrivit och bifogar även din skrivelse eftersom jag tar mig friheten att även skicka detta vidare till en del skyttar/ledare som inte fanns

med på din sändlista, jag hoppas att detta var ok!

Anders inlägg

- ALLA jag har talat med är för att handikappade och icke handikappade skyttar skall få delta i SSF tävlingar, dock finns skillnad i åsikter om ifall man skall tävla i gemensamma klasser eller ej

- ALLA jag har pratat med tycker att det vore bra om även skyttar i handikappklasserna SH2 och SH3 fick delta inom ramen för SSF tävlingsprogram, idag får de inte detta

- Som du skriver så är det klart att denna fråga inte debatterats tillräckligt inför det beslut som togs 2004. Efter att ha pratat med många skyttar och ledare på olika nivåer så är det för mig klart att de flesta har en åsikt i frågan och detta oavsett om man är elitskytt eller ej, det är inte så att detta enbart berör en liten klick skyttar. Jag tycker att det vore bra om ett beslut i frågan kunde stödjas av en undersökning av vad skyttar på olika nivåer och i hela vårt långa land tycker i frågan

- Du skriver en del om lika villkor och rättvisa, resultatnivåer osv.
Resonemanget är intressant och jag håller med dig i mycket, dock inte i slutsatsen. Du skriver bland annat om att om skyttar som "tränar lika mycket" och har "samma tekniska och mentala talang och kunskap om skytte"
presterar likvärdiga resultat så tävlar de på lika villkor. Frågan för mig är här - hur avgör vi allt detta? Jag är av den uppfattningen att det mycket väl kan vara svårare att skjuta resultat i SH1 än som icke handikappad skytt, eller så är det lättare, eller så är det lika svårt. Poängen är att vi inte kan avgöra detta eftersom det är en så komplex idrott och det är en kombination av många olika färdigheter som resulterar i höga poänger. Om man hårdrar ditt resonemang enligt ovan skulle t ex innebära att man skulle kunna jämställa 60 skott luftgevär för herrar med 60 skott liggande på 50 meter, det är nämligen faktiskt nästan exakt samma resultatnivå om man jämför vad som i genomsnitt krävs för att kvalificera sig till final på världscupnivå.

- Det är till och med sannolikt så, att för olika individer skulle man få olika resultat av en jämförelse enligt ovan. Vi har, som du skriver om, alla olika förutsättningar att skjuta bra, en del är långa, andra korta, en del har snabb reaktionsförmåga, andra inte, en del ser bra, andra inte osv. Det kan vara så att för olika individer är det lättare med en viss gren/regel än för andra där det kan också vara tvärt om.

- Det är här som våra regler kommer in. Det är reglerna som skapar ramarna för våra idrotter. Man kan jämföra med t ex höjdhopp. I den grenen borde kroppslängden vara av betydelse för hur högt man har förutsättningar att kunna hoppa. Här har man dock bestämt att alla hoppar enligt samma regler oavsett kroppslängd och det är den som hoppar högst över marken utifrån samma förutsättning som vinner, sedan kan ju jag tycka att Stefan Holms prestation att hoppa 2.40 är större än om en kille på 2 meter hoppar över samma höjd.

- Hur som helst, min poäng är att regelverken innebär att alla tävlar inom samma ramar, men med olika förutsättningar inom dessa ramar. Om man skapar olika regler för olika individer (oavsett om det gäller långa eller korta, handikappade eller icke handikappade osv) så går vi ifrån denna grundläggande princip. Jag har själv svårt att fatta hur vi kan ha regler som i detalj reglerar skjutställningar, utrustningar osv för att skapa samma ramar, men sedan samtidigt ha andra ramar vad gäller skjutställning för vissa individer pga skillnader i deras förutsättningar. Detta oavsett svårighetsgraden och oavsett vilka skillnader i förutsättningar som vi vill kompensera för.

- Jag tycker dessutom att det kan vara värt att vända på resonemanget. Du skriver om att en del icke handikappade skyttar tror att det kan vara lättare att skjuta resultat i SH1 än som icke handikappad skytt. Tänk om det är tvärt om, vilket det ur mitt perspektiv mycket väl kan vara? I så fall innebär ju det att SH1-skyttar som inte kan skjuta resultat på en nivå som räcker för att placera sig i toppen även bland icke handikappade skyttar får det betydligt tuffare med fullt ut integrerade klasser. Min poäng även här är att eftersom vi inte han avgöra vad som är lättare eller svårare så bör vi dela upp klasserna så at varje klass tävlar inom samma ramar.

Du efterlyser förslag på hur man kan tävla integrerat. Som du förstår av resonemanget ovan så tycker jag inte att vi skall tävla gemensamt om mästerskapstecken, däremot tycker jag att samtliga SSF tävlingar skall vara öppna för handikappskyttar i inte bara klass SH1 utan även i SH2 och SH3 som idag inte får vara med i SSF tävlingar. Dock tycker jag att man då skall ha egna klasser för handikappskyttarna. Vid mindre tävlingar med lägre deltagarantal tycker jag att man (så som man idag ofta gör) kan slå ihop klasser på lämpligt vis.

Sedan har jag ett par personliga funderingar kring vad du skrivit om att skyttar i "grupp 3" inte har "minsta intresse av att få till en integrering". Jag hoppas verkligen att du inte tolkat mitt inlägg som att jag skulle vara emot att handikappskyttar skjuter gemensamt med icke-handikappade skyttar. Jag är solklart för att vi skjuter i samma tävlingar och gemensamt och jag är av åsikten att detta inte bara är bra för handikappskyttet utan också för oss icke handikappade skyttar då det skulle öka deltagarantal och status på våra tävlingar och där alla skyttar skulle bli bättre genom utbyte av erfarenheter och kunskap.

Kan sedan inte låta bli att skriva ett par ord om en sak till, som egentligen inte kanske har så mycket att göra med motionen, men som ändå är intressant som skytt. Du skriver att de sista 10 poängen till största delen ligger i mentala faktorer. Här håller jag inte riktigt med dig, jag tycker att oavsett resultatnivå så beror framgång och resultatmässig utveckling i vår idrott på en komplex kombination av en massa olika färdigheter i form av skytteteknik generellt och skytteteknik relaterat till den gren du skjuter, fysik, mentala faktorer och åtminstone i 50-metersgrenarna även av material och förmåga att hantera olika väder och vind. Det är just detta som jag tror gör att sportskytte är en så otroligt rolig och givande idrott, oavsett om man är handikappad eller ej!
Mvh Dan

Angående debatten om handikappskyttarnas
möjligheter att tävla integrerat på SSF's tävlingar

Anders Sundell 3 maj 2008
Ordförande SHIF Sportskyttekommitté

Jag tycker det är bra att frågan om handikappskyttarnas deltagande integrerat i SSF:s tävlingar kommer upp och debatteras. Helt klart så diskuterades inte denna fråga tillräckligt mycket i samband med att beslutet togs 2004, det visar den senaste tidens diskussioner

både muntligen och skriftligen.

Läs mer

I skallen på en skytt!
För några dagar sedan fick jag se ...

Kenneth Pettersson
2 maj 2008

... några motioner som far runt bland skyttarna i Sverige.
När jag läste dessa blev min första tanke, vilken tur detta inte drabbar pistolskytte.
Snabbt därefter dök en ny tanke upp. Vad är nu detta? Diskrimineras gevärsskyttar med ett handikapp i dessa motioner? Jag blev väldig förbryllad. Vad är det de menar med motionen egentligen? Mitt intresse var väckt, så jag läste bilagorna till motionerna. Sedan hittade jag även debatter och information på olika sidor på Internet. Jag insåg snabbt att det är en osund debatt som pågår, som antagligen bara kommer att ställa till oreda för alla skyttar, oavsett om dessa har någon funktionsnedsättning eller inte.

Men till min förvåning så var det ingen som diskuterade motionerna i sig! Eftersom det var min oförmåga att förstå motionerna som väckt mitt intresse, så ville jag försöka bena ut vad som står i dessa egentligen? Jag började läsa motionerna och funderade på olika tolkningar.
Jag börjar med "Motion angående rullstolsskyttars deltagande vid SSF:s tävlingar" och hittade följande text.

"Därför hemställes att Förbundsmötet tar bort möjligheten för skyttar att vid SSF:s tävlingar inklusive SM/RegM/DM, använda sig av andra skjutställningar än vad som föreskrivs i ISSF:s Special Technical Rules for Rifle Shooting §7.6.0, Shooting Event Procedures and Competition Rules.
I samband med detta hänvisas även till SSF:s gevärsregler punkt §7.1.2 samt §7.6.1.2.1* vilka överensstämmer med ISSF:s Rules and Regulations."

Jag läste detta flera gånger och kom fram till samma sak varje gång
Alla skyttar som skjuter SSF:s tävlingar måste följa ISSF:s Special Technical Rules for Rifle Shooting.
Detta skulle innebära att jag, som pistolskytt också måste följa gevärsreglementet eftersom jag skjuter sportskyttetävlingar! Detta är faktiskt vad som står. Det måste betyda att motionen är fel skriven. Okej, okej, okej, jag ska försöka att inte vara en sådan paragrafryttare.
De menar naturligtvis endast gevärsskytte. Då återkommer jag till det jag tänkte första gången jag läste detta. Denna text diskriminerar gevärsskyttar med ett handikapp. Och framför allt rullstolsburna. Detta med stöd av bland annat rubriken på motionen. Inom handikappskyttet finns det massor av olika funktionsnedsättningar och olika tävlingsgrenar, men dessa tas inte upp i motionen.

Efter det börjar jag titta på motionen "Motion från Trollhättebygdens sportskytteklubb angående döva och handikappade skyttars deltagande vid SSF:s tävlingar".
Då inser jag att båda två är fel skrivna, på ett liknade sätt. Så kan det gå om man bara diskuterar med likatänkande, reflekterade min hjärna snabbt (som normalt brukar ta betydligt mer tid på sig). Det som skiljer dem åt är att döva och hörselsvaga gevärskyttar också blir indragna i denna nervärderande motion. Men återigen bara inom gevärsskyttet.

Naturligtvis så hoppas jag och tror, att de som skrivit dessa motioner inte vill diskriminera och inte heller vill att jag, som pistolskytt, skall skjuta efter gevärsreglementet.
Men man kan ändå inte bortse från vad som står i dessa, eftersom det är motionen man beslutar efter och inte vad de som skrev tänkte.
Om ni vill se och själv tolka dessa motioner, så finns de fullständiga versionerna på http://www.sportskytte.se.

Och efter att jag läst all information runt dessa motioner och de yttranden som finns på de olika sidorna på Internet, började det sannerligen flyga runt tankar i skallen.
Frågor dök upp, t ex att om en skytt skulle skjuta med en stödskena för foten, eller rent av en fotprotes, är det då på samma villkor som en icke handikappad skytt om man tolkar gevärsreglementet som dessa motioner har med som bilagor. § 7.6.1.2.1 Skytten skall stå fritt med båda fötterna på skjutplatsens yta eller på matta och utan annat stöd?

Nya tankar dök upp
Om dessa motioner blir antagna, vad kan bli följden av detta, då en del personer tycker att motionerna och den debatt som pågår inte är personrelaterat, utan rena sakfrågor?
Okej, jag kan hålla med om att motionerna inte är personrelaterade, men de är absolut grupprelaterade. Just därför att de endast tar upp frågan om handikappade gevärskyttar.

Vidare skriver dessa personer att "alla ska tävla på lika villkor".
Det är då jag börjar bli orolig! Vilka kommer att granskas efter dessa rullstolsburna gevärsskyttar! Kanske de som skjuter med fotprotes? Eller är det veteranskytten, 76 år, som måste använda korsett för sin dåliga rygg eftersom han inte annars klarar av att skjuta en hel tävling?
Jag har även sett pistolskyttar som har stått och skjutit med gipsat ben!
Det finns en massa olika saker som vi idag har överseende med på skjutbanorna som inte alltid följer reglementena. Kan dessa personer som bara vill delta i skytteverksamheten bli drabbade? En kall rysning uppenbarade sig på min rygg. Skit också! Det är kanske jag som blir drabbad? Hur kommer man att bedöma min stelopererade fotled? Jag själv vet att den bara är till besvär och absolut inte någon fördel i skytte. Men hur kommer fotleden att bedömas av dem som anser att det är bara sakfrågor de diskuterar, och tycker att alla ska skjuta på lika villkor? Oj, måste försöka slå ifrån mig denna tanke, jag har massor av träning och tävlingar att tänka på framöver.

Jag sparade det sorgligaste till nu!
Detta står i den ena motionen.
"Det är viktigt att påpeka att rullstolsskyttar gärna får deltaga utom tävlan för här gäller det sakfrågan och inte person."
Och detta står i den andra"
Om exempelvis skytt skjuter sittande i rullstol, så har denne rätt att deltaga utom tävlan i alla svenska tävlingar"
Nu kommer min tolkning fram igen. Detta måste innebära det inte finns några garantier att handikappade gevärskyttar får sina resultat med i resultatlistorna. Med andra ord, det är upp till den klubb som arrangerar tävlingen om de vill ha med resultaten i listorna, tyvärr med dessa ord "UTAN TÄVLAN".
Ja! Jag vet att det finns några som nu tycker att jag målar fan på väggen, men åter igen man måste titta på vad det är som står i motionen.

Mina sista tankar och ord är!
Jag är glad att vi har en idrott som nästan alla kan utföra både ung som gammal och oavsett handikapp/funktionsnedsättning synlig som osynlig. Jag vill även passa på att tacka alla som strävar efter att så många som möjligt fortsätter med skytte och att alla skyttar får sina resultat i resultatlistorna.

Kenneth Pettersson
En pistolskytt med alldeles för många handikapp, men inte sittande i rullstol

Svar på Bengt Janssons fråga 30 april 2008
Hej Bengt!

Dan Jonsson
1 maj 2008

Efter att ha läst ditt inlägg så inser jag att jag har formulerat mig slarvigt. De inlämnade motionerna innebär att handikappskyttar deltar utom tävlan och detta gäller ju även i andra tävlingar än de om SM/DM-tecken. Detta är såvitt jag kan minnas samma ordning som gällde före beslutet från 2004, och innebar t ex att om en handikappskytt sköt ett resultat som kvalificerade till final så fick han/hon skjuta finalen tillsammans med de 8 bästa övriga skyttarna, dvs det var 9 skyttar i finalen.

Jag är ledsen om jag vilselett någon med min slarviga kommentar. Min poäng var att Tommy Jonsson i mail till mig och många andra (dock inte återgivet på Skytteportalen såvitt jag vet), bland en lång rad olika påståenden skrivit att " Vi inom handikappskyttet är mycket få till antalet och skulle vi stängas ute så fick vi sluta skjuta i princip. Vi har då inga tävlingsmöjligheter." och det jag ville poängtera var att motionen inte innebär att handikappskyttar stängs ute från SSF tävlingarna, de får självfallet även om motionen går igenom fortsätta delta i tävlingsverksamheten och har därigenom samma antal tävlingar att delta i som tidigare, dock utom tävlan.

Mvh Dan

Fråga på Dan Jonsson inlägg 26 april 2008
Hej Dan!

Bengt Jansson
30 april 2008

Liksom Du följer jag denna debatt, ditt inlägg var ett av de bättre.
Fastnade vid en mening, klippt från ditt inlägg.

"Det som har skett är att det utifrån detta synsätt har lämnats in en motion om att skyttar som ej följer ISSF regler inte skall få tävla om SSF mästerskapstecken, dock INTE att de skall stängas ute från våra tävlingar så som du skriver i ditt mail Tommy."

Har läst Trollhättebygdens motion flera gånger nu.
Nu behöver jag din hjälp, var i motionen står det att det bara gäller tävlandet om SSF:s mästerskapstecken?

MVH Bengt

Skyttekamrater!

Stig Andersson
27 april 2008

De senaste dagarna har ett antal debattörer lagt synpunkter på personfrågor i samband med de motioner, som i demokratisk ordning lämnats till SSF i enlighet med SSF:s stadgar. Motionerna, som inlämnats, innehåller en sakfråga, nämligen tekniska tävlingsregler, och som skall behandlas som en sakfråga vid kommande förbundsmöte. Några förslag om personfrågor ingår inte i motionerna.

Jag hade förväntat mig att debatten skulle handla om sakfrågan och inte om personfrågor.
Personfrågan fördes in i debatten genom att SSF:s styrelseordförande i sin ledare i Sportskytten nr 1 undvek att besvara insändaren från signaturen MD "Tävlar alla på lika villkor" med att i stället använda sig av Jonas Jakobssons utomordentligt fina prestationer inom handikappidrotten som ett argument till försvar av ett beslut taget vid förbundsmötet år 2004 och som inte var förankrat hos skyttarna inom SSF.

Om man inte är nöjd med ett tidigare taget beslut och vill få till stånd en förändring finns bara en väg att gå och det är att ta upp ärendet i samma forum där ursprungsbeslutet var taget d.v.s. vid ett förbundsmöte. Denna rätt att motionera tillkommer alla föreningar, distriktsförbund och sektioner i enlighet med förbundets stadgar i 2:a kapitlet, § 6. Detta är de demokratiska spelregler vi har att följa.
Det är beklämmande att konstatera att flera debattörer inte respekterar dessa demokratiska spelregler genom att uttrycka sig som de gjort.

För att möjliggöra för SHIF:s skyttar att få ett större urval till tävlande föreslår jag att SSF och SHIF gör upp ett samarbetsavtal där följande skall gälla:
" SHIF:s skyttar skall åtnjuta stående inbjudan till samtliga inom SSF arrangerade tävlingar.
" SHIF:s skyttar skall tävla i sina egna handikappklasser mot varandra enligt ISCD:s tekniska regler.
" Kravet på SHIF:s skyttar skall vara medlemskap i en till SHIF ansluten förening och inget krav på sportskyttelicens eller anslutning till förening inom SSF.
" SSF:s "vanliga" skyttar tävlar enligt ISSF:s tekniska regler och med krav enligt SSF:s allmänna bestämmelser.
Förslaget ovan förutsätter givetvis att förbundsmötet bifaller inlämnade motioner och om förslaget genomförs bör detta tillfredsställa alla kategorier av skyttar och ge ett stort urval till deltagande av SHIF:s skyttar.
Ni kan också tal del av min insändare för Sportskytten nr 2, som finns redovisad på www.alfj.se under motioner och fakta.

Med vänliga skyttehälsningar
Trollhättan 2008-04-27
Stig Andersson
(f.d. ordf. i Västergötlands SDF)

"Ja' ä inte bitter"

Björn Bergström
27 april 2008

Det verkar finnas en viss bitterhet bland några av de svenska skyttarna att handikappskyttarna bl.a. är med och tävlar om RF:s (RiksidrottsFörbundets) SM-tecken. Det hela, tror jag, bottnar i att man anser att det är en fördel att sitta i en rullstol och skjuta. Man vill inte säga det rakt ut, men det lyser trots allt igenom.

Har vi någonsin tävlat på lika villkor eller kommer vi någonsin att göra det? Vi har alla olika förutsättningar när det gäller tid, pengar/ekonomiskt stöd, utrustning eller olika grader av fysiska handikapp.

I ett brev som Anders Johanson har skrivit drar han en parallell mellan idrotterna diskus och slägga som tycks vara lika, men att de inte har slagits ihop för att man inte tävlar på lika villkor. Jag trodde att det var två skilda idrotter med olika tekniker och olika utrustning för att utföra sin idrott. När det gäller handikappskytt eller "frisk" skytt tävlar vi med samma skjutvapen på samma avstånd med samma tavla och skjuttid och ska inte jämföras som två olika idrotter.

Enligt signaturen MD (insändarskribent i Sportskytten 1/2008) gjorde han ett eget test genom att skjuta stående sittande från en stol med ryggstöd. Ett test som inte kan jämföras med en handikappskytts förutsättningar. MD hade stöd av stolsryggen, vilket inte är tillåtet då man har full muskelstyrka i hela kroppen. Förutsättningarna blir alltså inte dem samma. Är MD:s test en test som alla vill tro och förlita sig på? Jag har själv testat att skjuta från rullstol och ser inga som helst fördelar i det. Även det var en felaktig test som inte kunde få en rättvis bedömning om hur det kan vara att skjuta som handikappskytt då jag inte heller är klassad enligt ISCD:s (International Shooting Committee For Disabled) regler. Det närmaste jag skulle komma, för att vara rätt klassad, är att skjuta stående sittande på en hög pall. Regeln där är att man måste kunna lyfta på fötterna för att visa att man inte har tre stödpunkter.
Med hjälp av ISCD:s klassificering är det möjligt för handikappskyttarna att få en så lik skjutställning som möjligt, lik en "frisk" skytt. Dock utan att det blir till någon fördel, snarare tvärt om. En "frisk" skytt behöver inget extrastöd eftersom skytten har tillräckligt med muskelstyrka för att skjuta. Handikappskyttarnas muskelbortfall kompenseras med en rullstol som ben och ett ryggstöd för bortfallet av muskler i bålen.

Jag har under min tid som skytt haft äran och möjligheten att träna tillsammans med en av världens bästa skyttar samt tillsammans med det svenska handikapplandslaget. Under den tiden har jag sett och upplevt de problem som en handikappskytt kan ställas inför. Ett exempel är då en rullstolsskytt sittandes på marken, för att ta på sig sin skjutjacka, måste balansera och ta hjälp av händerna mot marken eller vägg för att inte ramla ihop som ett korthus. Detta eftersom skytten inte har någon styrka i bålen. Vid ett annat tillfälle hjälpte jag en rullstolsskytt som i stående tagit upp geväret i skjutställningen. Med ett mycket lätt tryck på gevärsstocken höll skytten på att falla omkull baklänges för att där inta skjutställningen liggandes på rygg. Två exempel som knappast hade förekommit en "frisk" skytt och som dessutom lätt hade kunna kompensera balansrubbningen med sin balans och styrka.

Visste du att:
… Jonas Jacobsson på Världscupsträningen i Peking hade mellan 590-594p, liggande på marken, efter en kort tids träning. Detta trots att han inte har skjutit liggande från backen under de senaste 30 åren! Geväret gick dessvärre sönder under tävlingen, kolla med Anschütz om du har några tveksamheter.
… Dan Jordan och Roger Withrow USA, båda landslagsskyttar innan de fick sitt handikapp, sköt bättre innan de blev handikappskyttar.
… Manuela Schmermund GER och Ashley Adams AUS, också båda skyttar innan de blev handikappskyttar, säger att det är svårare att skjuta efter dem hamnat i rullstol. Ingen av dessa skyttar (Dan, Roger, Manuela eller Ashley) har gjort bättre resultat från rullstol.
… Ashley Adams har vunnit Australiensiska mästerskapen två gånger liggande från backen.
… dem flesta länderna frångår ISSF:s (International Shooting Sport Federation) program i vissa delar. Få länder följer ISSF strikt.

Det finns ingen fullständig rättvisa. Hur många olika indelningar/klasser skulle vi behöva ha i så fall? Se nu möjligheterna i att kunna tävla tillsammans oavsett handikapp och dra nytta av varandras kunskaper och tävlingsrutin. Vi tävlar på så lika villkor som möjligt.

Björn Bergström, Krokeks Skytteförening

Hej skyttevänner

Daniel Holdenmark
26 april 2008

För yttrandefrihetens skull kommer här ytterligare ett yttrande från en före detta
sportskytt som tyvärr tvingats lägga av på grund av hälsoskäl.

Efter att ha följt debatten och Alf Johanssons inlagor är jag minst sagt förvånad över förbundets svar och reaktioner på en sakligt framförd frågeställning. Förbundet verkar nästan panikartat försöka freda sig i en fråga som logiskt och juridiskt är busenkel. Frågan borde inte ens behöva leda till irritation överhuvudtaget, varför gör den det då?

Jag tillhör alltså gruppen 3, som Dan definierat i sitt inlägg, som gärna ser att det inte råder några som helst tvivel kring att de klasser som tillåts tävla på lika villkor också gör detta. Hur skulle det se ut annars? Och så länge ingen vet så får man väl utreda?

Så länge man inte har vetenskapliga, eller några andra, bevis överhuvudtaget för att det är samma förutsättningar att skjuta från rullstol eller utan så kan väl ändå ingen, och väl tragiskt nog ändå ingen i vår egen förbundsstyrelse som ska företräda alla oss skyttar?!, påstå att det är rätt att tävla om samma medaljer, resurser och detagande i stora tävlingar? Det är väl det enda denna fråga handlar om. Utred alltså!

Istället för att prata i övertoner och misskreditera dem som har en avvikande åsikt, denna gång råkar dessa kanske ha startat på västkusten men jag är övertygad om att logik, juridik och etik fungerar på samma sätt i hela vårt avlånga land, borde man ödmjukt kunna erkänna att man kanske har begått ett misstag 2004 som man inte tidigare reflekterat över, men nu tänker ta till sig och utreda frågan för att därefter återkomma med besked och ev rättelse. Inom moralen hör väl också förlåtandet hemma och de flesta av oss skyttar och medlemmar skulle säkert ha förståelse för en förbundsstyrelse som kan erkänna ev fel och rätta till dem?!

Att, som jag kan utläsa av inlägg och skrivelser i Sportskytten, istället inveckla sig i något som måste vara panikartade inlägg och stöta ifrån sig alla argument och försöka tysta ner en demokratisk och sakligt framförd debatt utgör väl i så fall en mycket större anledning till att ledamöter och företrädare som agerar på detta sätt förlorar i trovärdighet och legitimitet.

Jag har, utan att egentligen känna Jonas personligen, precis som alla andra i denna debatt alltid hyst den allra största respekt, beundran och stolthet över att få ha Jonas Jacobsson som företrädare för vår skyttesport. Han är en utmärkt förebild för oss alla, och det är oerhört tråkigt att han hamnat i debatten på det sätt som nu skett. Frågan som väckts är ju en helt annan.

Det är sorgligt att förbundet, som jag under alla mina aktiva år (20) värderat högt, för debatten så pass avfärdande och i såna ordalag som förts fram för jag måste säga att hade man varit aktiv fortfarande hade jag kanske dragit mig från att uttala mig p.g.a. risken att "stöta sig" med förbundet. Detta vore minst lika allvarligt för skyttesveriges fortsätta utveckling mot en öppen och modern organisation som skapar bästa möjliga och därmed rättvisa förutsättningar för sina medlemmar?!

Mvh
Daniel Holdenmark, fd sportskytt och därmed utan egenintressen

Svar på Tommy Jonssons inlägg 25 april 2008
Tävlar vi på lika villkor?

Dan Jonsson
26 april 2008

Hej Tommy!
Det har varit intressant att ta del av debatten, den har ju vid det här laget blivit ganska omfångsrik. Jag tycker dock att det är risk att man genom diskussioner om träningsmängder, svenska skyttars resultatnivåer mm missar vad frågan i grund och botten handlar om: Tävlar vi på lika villkor?

Jag och många med mig anser att skytte ifrån rullstol är att betrakta som en egen skjutställning, dvs ej jämförbar med att skjuta liggande på magen, stående på två ben osv. Därmed inte sagt att det ena är vare sig lättare eller svårare än det andra - det är helt enkelt olika färdigheter som prövas, på samma sätt som det till exempel är skillnad mellan att tävla i liggande och att tävla i halvmatch. Det som har skett är att det utifrån detta synsätt har lämnats in en motion om att skyttar som ej följer ISSF regler inte skall få tävla om SSF mästerskapstecken, dock INTE att de skall stängas ute från våra tävlingar så som du skriver i ditt mail Tommy. För min egen del anser jag att man bör öppna SSF tävlingar inte bara för handikappskyttar i klasserna SH1A-1C, utan även för de klasser där skyttarna genom sina handikapp behöver använda stöd för sina vapen, dock utan tävla om mästerskapstecken och utan att kunna slå SSF rekord.

Det du skriver om, att man om man vill förändra något skall man motionera till förbundsmötet, det är ju precis detta som har gjorts! En motion har lämnats in och jag med flera skyttar har i form av en namnlista öppet redovisat att vi stödjer motionen. Det du skriver om tarvliga påhopp, osportslighet och liknande får stå för dig själv, jag kan inte se att motionen och namnlistan på något sätt skulle utgöra ett tarvligt påhopp, däremot ett förslag att i demokratisk ordning ändra på SSF regler. Jag själv och de flesta med mig är överens om att handikappskyttarna med Jonas Jacobsson i spetsen gjort och gör fantastiska prestationer på skjutbanorna och är galjonsfigurer för det svenska skyttet och att deras erfarenhet och kunskap är en stor tillgång för alla svenska skyttar.

Då det gäller den inlämnade motionen skulle jag vilja påstå att skyttarna kan delas in i tre läger:

1.	Skyttar som har åsikten att skytte enligt klass SH1A-1C är helt jämförbart med skytte enligt ISSF regler
2.	Skyttar som inte håller med om att skytte enligt klass SH1A-1C är helt jämförbart med skytte enligt ISSF regler, men ändå av olika anledningar tycker att skyttar i klasserna SH1A-1C skall tävla om SSF mästerskapstecken
3.	Skyttar som tycker att skillnaderna mellan skytte i klass SH1A-1C och skytte enligt ISSF regler är så stora att man inte skall tävla gemensamt om mästerskapstecken

Jag själv tillhör den tredje gruppen och har därigenom bestämt mig för att stödja den inskickade motionen. Detta har jag gjort av egen fri vilja och efter eget övervägande absolut inte utifrån "att följa med strömmen". Påskriften av listan innebär att jag stödjer motionen och inget annat Tommy, även om du genom ditt mail ger sken av att det skulle vara liktydigt med att min träning inte skulle fungera, att jag försöker bli vinnare på usla poänger, att jag är osportslig och att jag dessutom skriver under på andra personers debattinlägg. Detta är felaktigt, men i och med att jag förstår att du varit mycket upprörd i samband med att du skrivit detta mail så kan jag förstå om du tagit ut svängarna i överkant och hoppas att du tänker igenom saken innan du skickar ut liknande mail i fortsättningen.

För de av landets skyttar som ännu inte tagit ställning i fråga om motionen tycker jag att det vore bra om debatten kan återgå till det motionen rör sig om - nämligen om skytte enligt klass SH1A-1C är helt jämförbart med skytte enligt ISSF regler. Finns det någon som kan tillföra något nytt i den frågan inför förbundsmötet?

Mvh/Dan

Vilka fantastiska idrottsmän &
kvinnor vi har inom skyttesporten!

Tommy Jonsson
25 april 2008

Jag vet inte varför jag hamnade inom skyttet egentligen men troligtvis var det vår fina idrott där man alltid kämpade sida vid sida på ett riktigt ärligt sätt som satte sina spår tidigt.
Mina gamla skytteledare var ganska stränga kan man milt säga, ibland blev men utvisad från skjuthallen då man inte följt någon som man då tyckte konstig regel.
Trots att man höll på med en rad andra idrotter på ganska hög nivå så kom man alltid tillbaka efter avtjänat straff på utvisningsbänken.
De var hårda men alltid rättvisa och fostrade många ungdomar på rätt spår.
Vi fick lära oss att kämpa hårt men rättvist, förlora vi stadskamper så gratulera vi vinnarna.
Sedan åkte vi hem och oftast direkt ut till banan där det blev ett extra träningspass.
Vi såg det aldrig som något straff utan som en förmån att få ett extra träningspass.

Därför blir jag både förvånad och ledsen över att de som skall föreställa våra främsta skyttar beter sig så osportsligt i den konstiga debatt som blåst upp mot våra handikappade skyttar.
Istället för att välkomna dessa skyttar till vår fina SSF-verksamhet så vill ett antal skyttar stänga ute dessa handikappade skyttar.

Skulle SSF:s förbundsmöte nu i maj gå på denna linje så slår det mycket hårt mot våra handikappade ungdomar då hela deras tävlingsverksamhet rasar ihop.
De är alldeles för få för att egna tävlingar skall vara möjligt vilket troligtvis resulterar att de slutar med sitt skytte, i alla fall sin tävlingsverksamhet.
Ni som röstar på FM, tänk till före så ni inte gör något dumt, denna fråga är större än ett SM-guld.
Ni andra uppmanas också att tänka till och meddela ert distrikt vad ni tycker i frågan.

Inom handikappskyttet har vi i dag nio Paralympicskandidater som skjutit sig godkända för Paralympics på internationella tävlingar.
Hälften av dem kommer troligtvis bli uttagna till Paralympics i Peking.
Vår främsta skytt Jonas Jacobsson har tränat skytte mer än nog annan vill jag påstå.
Efter samtal med SSF:s sportchef som tar del av övriga elitskyttars träningar kan man konstatera att Jonas tränar minst dubbelt så mycket som övriga under ett OS & Paralympicsår.
Detta tillsammans med att han har den rätta "vinnarskallen", typ Stenmark&Borg, har gjort honom till en suverän idrottsman på tävlingsarenorna.
Övriga handikappskyttar ligger en bit efter Jonas och tager sig ibland till någon final vid våra svenska tävlingar.
Detta är mycket glädjande men det är just dessa skyttar som drabbas hårdast ifall vi inom SSF stänger dörren för dem.

Jonas tränings- och tävlingsresultat har tidigare år inte varit speciellt bättre än övriga svenska skyttars noteringar, dock har han ofta presterat som bäst vid de största tävlingarna.
Det senaste halvåret har dock Jonas utvecklat sitt skytte med luftgeväret ännu ett snäpp.
Efter 30 års tävlande på högsta nivå har han tagit sig upp på de övre trappstegen och tangerar nu de främsta utövarna i världen på just luftgevär.
På 50 meter är det en bit kvar, en bra dag gör han omkring 1170 men det fattas 4-6 poäng mot världseliten.

De som nu beter sig osportsligt mot just Jonas, för det är just hans namn som man hänger ut, är riktigt dåliga förlorare.
De anser att en skytt som knappt skjuter ett bra DM-resultat och är 10 poäng efter på SM bör räknas som svensk mästare.
De har därmed avskrivit sig själva från allt internationellt deltagande där poängerna oftast är högre än de som Jonas skjutit vid våra SM.

Jonas har på SM 3x40 skott haft 1165 som bäst, mästerskapsrekordet har Jonas Edman på 1166.
Dessa resultat räcker inte någonstans internationellt.
Jonas har vunnit SM två gånger på 3x40 skott, 2004 och 2007.

På luftgevär har de blivit tre SM-guld, 2005, 2007 och 2008.
Vid OS och Paralympicåret 2004 blev Jonas inte bättre än nia på SM i Falkenberg där Helen Larsson vann på 699,4 poäng.
Jonas låg tvåa innan final med 593 med rasade ned till näst sista platsen efter finalskjutningen.
Per Sandberg och Patrik Sartz har vunnit SM-guld i finaler där Jonas deltagit.

Varför har de svenska skyttarna just nu blivit så gnälliga?
Mycket för att de skjuter så pinsamt dåligt generellt sätt är nog min gissning.
Resultaten har sjunkit ordentligt det senaste året för alla utom Jonas som istället har höjt sig ett snäpp.
Givetvis för att det är ett OS & Paralympicsår, stentuffa förberedelser på alla plan, inte minst på träningspassen som ibland blir tre per dag då det inte riktigt känns bra.
Jonas skjuter helt på tajming så det har inte göra med någon stillahållning som dessa skyttar tror.
Det gäller att trycka av skotten på den tusendelssekund som han passerar tian helt enkelt.
Många år skjuter Jonas över 50 000 skott på träning och det är detta som har satt sina spår, det smäller automatiskt när pricken kommer in i kornet, vid dåliga dagar kan det vara en nackdel men vid bra dagar så är det suveränt, han behöver aldrig fundera, det bara smäller mitt för tian.
Så att prata en massa strunt om nollpunkter och hålområde bevisar bara att man fokuserar på helt fel saker.
Skytte är egentligen en enkel sport, sikta mitt i och tryck av, det sa Thore Hallgren till mig 1968 och det stämmer fortfarande.
Svårigheten är att göra detta upprepade gånger, men det är här träningen kommer in.

Några av "gnällspikarna" påstår att man inte kan vara så jämn i alla ställningar som Jonas ibland varit.
De har en mycket trång och felaktig syn, man ska skjuta bäst i liggande, dåligt i stående, och halvbra i knästående.
Helt otroligt dumt att våra skyttar tänker i dessa banor, givetvis kan man skjuta lika bra i alla ställningar, det är en träningssak.
Givetvis skjuter de flesta oftast högsta poängen i liggande men det är just därför som de flesta aldrig vinner några stora medaljer.
De skyttar som inte bryr sig om vilken ställning man skall skjuta bäst i vinner oftare.
När världsrekordet för damer på 3x20 skott sattes 2006 i München var resultatet 196 i liggande och 199 i stående och 199 i knästående.
OK, Sonja visade inte någon jämnhet, hon var klart sämst i liggande!
Samma sak visade Galkina vid Peking nyligen, klart bästa serien var i stående med 198 poäng.

Ett tips till svenska skyttar är att träna ordentligt mycket mera och sluta vara avundssjuka dåliga förlorare.
Gratulera alltid era övermän, gå hem och knyt näven, träna stentufft speciellt i stående och kom tillbaka som vinnare.
Jag hoppas att många som skrivit på dessa "gnällistor" inte tänkt sig för utan bara har följt med i samma fotspår som flockledaren.
Tänk om, ta en egen väg, den vinnande vägen, ty den är ibland svår att finna med den finns!

Tommy Jonsson
Helt personliga funderingar men som många idrottare och idrottsledare gärna skriver
under på.

Öppet brev från
Jonas Jacobsson

Jonas Jacobsson
25 april 2008

Jag heter Jonas Jacobsson. Mitt namn har förekommit i den debatt som sedan en tid pågått om handikappades rätt att tävla med icke-handikappade inom svenskt skytte.

Det tycks finnas en mer eller mindre stor grupp icke-handikappade skyttar som anser att vi med ett handikapp har fördelar framför andra. Bemötanden, med förklaringar om hur det klassificeringssystem ser ut som gör att mina förutsättningar - utan fungerande ben och med dålig balans - kan justeras så att jag kan tävla integrerat med en icke-handikappad, verkar inte vara av intresse. Det är självfallet ingen idé att försöka förklara för någon som inte på riktigt vill förstå.

Med detta brev vill jag göra mitt inlägg i debatten
För mig handlar idrott på elitnivå om hård fysisk och mental träning, om laganda och om att bete sig sportsligt i alla situationer. För mig handlar idrott på elitnivå om att stötta och peppa varandra, även när man konkurrerar om medaljer och resultat. För mig handlar idrott på elitnivå om att ta ansvar för sin egen träning och för sina egna resultat. I de fall man förlorar gratulerar man vinnaren och tränar sedan ännu hårdare för att nästa gång ha en bättre chans att själv vinna.

För mig handlar idrott på elitnivå om rent spel, utan förtal, upprop i det fördolda och smutskastning. För mig handlar idrott på elitnivå om respekt för andra människor.

Som elitidrottsman har jag alltid sett mig som en företrädare för min idrott, för mina lagkamrater och för mitt land.

Efter att de senaste månaderna följt den debatt som pågår har jag tvingats inse att det som är självklart för mig inte är självklart för alla andra. Jag har därför beslutat mig för att på obestämd tid inte delta vid några öppna tävlingar i Sverige.
Genom detta beslut hoppas jag kunna fokusera på min satsning till Paralympics i höst.
En satsning som förhoppningsvis innebär fler internationella medaljer till svenskt skytte.

Hälsningar
Jonas Jacobsson

Jag skäms….
..över att vara skytt i Sverige i dag

Robert Guttenkunst
Stockholm 24 april 2008

..över den diskussion som totalt urartat i frågan om handikappskyttars vara eller inte vara

..över att skyttar i stället för att träna tävla och prestera väljer att nedvärdera en mästares prestation i bristen på egna framgångar

..över att namnlistor skickas runt till noga utvalda personer ihop om påskrift om motstånd till
handikappskyttars medverkande vid Svenska mästerskap etc.

..över hur man inte kan erkänna sig besegrad av någon bättre

..över hur öppet osportsligt skyttar agerar

..över hur skyttar som smyger i korridorerna och uppträder som vänner, men är något helt annat

..över hur man medvetet väljer att förstöra skyttars förberedelser inför kommande mästerskap

..över hur man kan vilja vara anonym i en debatt av rädslan att den egna målsättningen ska påverkas, när ändå alla vet vem den anonyme är? Kan Jonas Jacobsson vara anonym?

..över att SOK stöder skyttar som kränker och diskriminerar och inte respekterar medmänniskor

..över hur ryggradslösa många skyttar uppenbarligen är, som öppet aldrig vågar yttra sig

..över att man inte vårdar skyttets media värde, när i dagsläget de enda representanterna i 10/50 metergrenarna i OS/Paralympics är handikappskyttar

..över att man inte kan inse att den som tränar fem timmar om dagen blir bättre än den som tränar fem…i veckan

..över att det finns pensionärer i Sverige som nedvärderar och svartmålar Jonas Jacobssons
prestationer

..över att om Jonas Jacobsson inte var så duktig, så hade den här diskussionen aldrig varit aktuell

..över att nivån på SM i luftgevär är skrämmande låg. Grattis Jonas till ett kanon resultat, du är guld värd!

..över att man vinner SM i luftpistol med tio poäng när man är 74, det var jävligt bra gjort Ragnar

Jag är stolt över att så vitt jag vet ingen från Stockholms Sportskytteförbund skrivit på någon feg lista för töntar som inte vågar stå upp för sina åsikter. Och jag hoppas oavsett årsmötets utgång om handikappskyttarnas deltagande vid SSF:s tävlingar att SSF och/eller Skyttesportförbundet tar krafttag mot sådant här agerande.

Åsikter är sunt och viktigt, med det ska föras fram med förnuft och förstånd. Vilket tydligen många har tappat fullständigt.

Lycka till i Paralymics!
Robert Guttenkunst, medlem i Södermalm & Liljeholmen, Stockholm