| | Morrn Conny!
Denna sommar blir jag sextio, nyss var det jag bara var trettio. Trots att vintern känns årsvis tung och lång så har åren en tendens att bara rusa sta, likt ett gammalt herrelöst ånglok stånkar man sig pustande sig fram, rökande och gnisslande, mot en slutstation som redan kan skönjas på gråstarrsdimmigt avstånd!
Så går det när veden tar slut, den livgivande värmen ändar och energin sinar i maskineriet, detta trots maskinistens idoga men allt mattare försök att hålla ångan uppe!
Visst går det utför för mig i en lång tung uppförsbacke.
Men det är inget mot vad som hänt med vägen till brevlådan.
För några år sedan sprang jag allt emellanåt fram och åter utan att pulsen ökade märkbart. Men nu för tiden, uj, uj uj!
På väg till lådan går det mesta av sig självt i en lättgången utförsbacke, visserligen hal emellanåt, problem uppstår sedan vid hemgången, utförsbacken är borta, i stället för den behagliga utförslöpa som fanns där tidigare, för bara en kort stund sedan, ligger nu en uppförsbacke som snudd på är obestigbar. Inte fan fanns den där för tio år sedan. Upptäckten av att utförslöpan omvandlats till en fjällvägg får pulsen att rusa sta värre än min barndoms ånglok.
Fler likheter finns med loket, ångan som står tät, röken som pustar genom springorna ovan munnen, pip och gnissel från mitt inkråm.
Efter att ha bestigit den omvandlade hemvägen kan man tro att jag ska känna mig lättad och stolt.
Inte tusan heller. Jag är närmast deppad över att jag än en gång överlevt klättrandet, det värker och jag är slut, slut, ordentligt jävla slut!
Hade jag vetat för 20 år sedan att det skulle bildas en dylik backe på våra ägor, då mina vänner skulle vi aldrig köpt torpet.
Förre ägaren är nu mera död, jag vet nu varför, så det går ju inte att få köpet återkallat!
Nu måste jag vila inför nästa strapats, för om en timme är jag där igen, då måste jag möta Sandra vid bussen!
Hej Conny!
En av mina favoritsysselsättningar är att rota igenom ostdiskar ute i butikernas kyldiskar!
I dag gjorde jag ett fynd. Hittade ett par bitar av den, enligt mitt tycke, underbara och doftrika osten Havarti. Sista datum på osten var för 2 dagar sedan.
Min vana trogen plockade jag åt mig de två bitarna á 99 kr/kg och hävdade vid kassan att de var gamla och således borde prissänkas med minst 50%.
Nu ligger dom hemma och får vila sig minst en månad till för att uppnå full mognad.
Likadant är det med äkta salami som oftast säljes allt för färsk, liksom med olika former av fiskinläggningar som t ex ansjovis.
Ansjovis har inte uppnått sin yppersta mognad innan man tydligt ser att både topp och botten på burken börjar bukta.
Nu sticker vi!
Söderhavet hägrar allt mer, nu har det snöat i ett par dagar och är kallt. Jag törs ju inte gå ut när vädret är som det är, Maj-Liis som jobbar febrilt med snöskyffeln kan ju få för sig att be om hjälp. Inte fan orkar jag dra igång snöslungan i detta väder inte! Nej du, nu för tiden tar jag bara ut den för lite service till höstdagjämningen.
Du har väl märkt att dygnet har blivit 7 minuter längre sedan Vintersolståndet den 22 december!
Trots ljuset lyser fåglarna med sin frånvaro, mycket märkligt, en och annan Korp flyger över stugan i jakt på något kadaver som lämnats av varg eller räv.
Normalt brukar det vara fullt av blåmes, talgoxe och bofink, samt flockar av domherrar vid våra kokosnötter och svålsidor som är uthängda i björkarna på vår skuggiga fjällsida med utsikt över Björkelångens porlande vatten där sångsvanarna paddlar omkring i väntan på vår och flytt till Lapplands mossar.
Nu ska jag be någon av ungarna att ropa in Maj-Liis, du förstår att varje gång hon kommer inom dörren sätter hon automatiskt på kaffe och nu är jag fikasugen!
Hej på dej Conny!
Kim hade någon form av "kula" vid skolstarten som tandläkaren tyckte skulle tas bort och skrev en remiss till käkkirurgen på sjukhuset i Karlstad, här hemma hade vi ingen aning om detta.
En dag ringde de bara och talade om att grabben fått en tid.
Samtidigt påminde de mig om att ta med patientbrickan.
Aj, aj, aj! Kommer du ihåg Jannas bricka? Janna var väl då 5 år tror jag.
Men här ska jag komma med Kim som är 15 år och ännu inte lyckats skaffa sig en "bricka" ty han har aldrig varit hos en läkare förutom vid en 4-årskontroll på barnavårdscentralen.
Efter diverse instruktioner om medhavd legitimation och vart vi ska gå för att registrera Kim så satte vi oss i bilen några dagar senare och for till Karlstads sjukhus på vackert glimrande isiga vägar.
Själv var jag orolig för att både polis och Bris skulle vänta oss vid
ankomsten eftersom vi undanhållit Kim från sjukdomshuset under hela femton år. Men allt avlöpte väl, för utom att brickjäveln var försvunnen när i väl kom hem och grabben skulle visa Maj-Liis vad han fått med från stan som trofé.
Skit det samma, nu går han om kring med en massa sytråd i käften
och kan inte äta, han misstänker också att läkaren tagit ett eller två snedstygn och sytt ihop tungan med underläppen. Det var det.
Har du kollat in nya innegrejen ännu, kluven tunga.
Dom är ta mig fan inte kloka!
I morgon är det fredag, Sandra ledig, sedan är det bastu och där
efter kommer söndag och så blir det dags för Maj-Liis att åka till
jobbet, sen blir det tisdag och på det följer onsdagen för att fram
emot midnatt övergå till torsdag och då är det bara två dagar kvar
till bastu som infaller före söndag innan Maj-Liis återigen börjar en
ny arbetsvecka, dagen efter är en tisdag, inte så många dagar kvar
till bastu, bara onsdag, torsdag och fredag, sedan är det bastu, dagen efter är alla lediga för då är det söndag som sedan avlöses av
Maj-Liis första arbetsdag som som vanligt infaller på en måndag ...!
Hej Lillan!
Nu har du låtit tangentbordet vila länge. Vem går dina mejl till nu för tiden, inte till mej.
Du får förlåta mej att det verkar som jag bara tänker på mej, när det kan vara så att det är dej det är synd om.
Du sitter troligen förgråten framför ett tangentbord du inte mer än
skönjer genom dina tårars dis i saknad efter mejl från mej.
Då är det inte lätt att stava rätt till de ord som vilar i ditt hjärtas
inre djup och som en ros helst vill slå ut.
Men nu kan du låta knoppen brista ut i jubelsång och leva ut sin inre
fröjd ty nu är jag här och sprider min värme och tinar upp den kyla
din själ så länge legat likt dvala i.
Förgät mig ej, ty jag är ingen syndare, jag är Janne!
Hej Conny!
Kan nog hålla med dig om att dina långa minnen verkar vara korta och att de gotta verkar borta!
Hur fungerar det med Modern, är hon "hemma" eller borta?
Det var länge sedan jag läste något om hennes eventuella bromsspår i verkligheten. Visst kan jag emellan åt vara avundsjuk på de som lever i en drömtillvaro, se bara på Göran Persson som tror att han är sosse och förkämpe för de svaga i samhället.
Eller privatföretagens toppar som är så snälla att de nästan får ont
i magen när de måste ge ett tusental lågavlönade foten.
Tänk dig att vi hade 10 procent av deras inkomst, vi skulle kunna ha en stående prenumeration hos både Dell och Compaq på deras senaste maskiner, både stationära och bärbara, men det kanske inte skulle vara lika roligt med ett antal nya burkar varje månad.
Nu snöar det blask här hemma och jag som tänkte åka till bastun framåt kvällskvisten.
Nu tänker jag promenera ner till brevlådan och passa på och kolla in om jag fått något SMS. Sedan får vi se när jag kommer hem igen.
Att ta sig uppför backen börjar allt mer likna någon scen ur Cliffhanger, jag har inte sett filmen med Stallone men det räcker med reklamsnuttarna.
Goder afton Conny!
Förr i tiden, för knappt 3 år sedan ungefär, så var jag aldrig orolig över vädret och dess makt. Det var bara uppfriskande med ett stilla, strilande, sommarregn. Eller varför inte ett åskväder som rensade upp luften lite. En sjöbris som svalkar i värmen, ett snöfall där mångfacetterade flingor sakta dalar mot marken.
Men den tiden är över. Nu oroar jag mig över vilket hus blixten skall ta denna dag, vilka vägar kommer att vara ett minne blott, när jag vaknar på morgonen. Kommer vi ut efter de senaste dagarnas snöstorm, hur många dagars elavbrott blir det efter orkanvindarna som drog fram. När får vi vatten i vår kallkälla där den dammar i skogen bland bruntorra granar.
Listan kan göras lång, men vinterveden är kort, redan, långt innan den riktiga vintern skall ha gjort sitt intåg.
Fan vet var detta kommer att sluta, lungpaj säkerligen, men den kommer inte att bero av vädret.
Du har inte funderat på att flytta ner några våningar?
Det kan inte vara kul att en dag bo taklös, för den vägen kunna det gå med detta taktlösa vädersystem vi fått till våra nordliga breddgrader.
Hej på dig Conny!
Vicken natt, sicken dag!
Natten som var kunde jag inte andas, små korta snipp som inte gav något, fick gäspreflexer, men kunde inte gäspa, då var det förbannat nära att jag smög ner till bilen och blåste sta till akuten 7 mil bort.
Denna brist på andning i kombination med min obekräftade klaustrofobi fick verkligen fart på både ångest och panik, fy fan vad otäckt, tänk om jag aldrig mer kunde röka.
På något vis domnade jag i varje fall bort och sov tydligen ett par timmar.
God kväll Polar'n!
Klockan 7 bar det iväg till Karlstad, skulle göra ett reportage från en stortävling med knatterpistolister, eller Kpist som de själva kallar't.
Kommer fram till Sanna skjutbana, inte en käft på plats. Aha, ett överraskningsparty, tänker optimisten inom mig som anser att jag behöver lite uppmuntran efter en helvetisk natt.
Men ordentlig som jag är nu för tiden så nyktrar jag snabbt till.
Hur klarar 166 Kpistskyttar från Haparanda till Ystad av att gömma både sig själva plus alla bilar och husvagnar de brukar släpa med sig och detta utan att lämna ett enda litet spår efter sig i naturen, å så tysta sen.
Fram med bärbara Bättan och en snabb koll, fel lördag!
In på OBS utanför Karlstad för att inhandla en tröstenmetersbit Pepparsalami och en enkilosbit Pastrami. Det är dyrt men dock billigt på deras storköksavdelning. Pepparsalamin, riktig tysk inte någon dansk förfalskning, kostade 74 kr/kg, normalpriset i bit brukar ju ligga runt 100 kr och 139 skivat. Pastramin gick loss på 64 kr/kg, jävligt billigt om man jämför med den falska plastiga och vattniga variant som brukar fås för en bra släng över 100 kr/kg.
Helst hade jag köpt mig en lång jäkla Pic-salami, den känner du väl till, Ungrarnas stolthet, 155 kr/kg, men jag fick ju dubbelt så mycket tyskar för halva slanten.
Först i bilen under hemfärden slog det mig att det bara är jag som tycker om Pic hemma, vicken tavla!
Nu du ska jag börja oroa mig inför den kommande natten, jag andas så ynkligt att skulle jag hamna i havet skulle jag inte klara av att drunkna.
Skit! Janne!
Du dånar då på Conny!
Samma jäkla överdrift kör du med som Tor.
Först mullrar det på månadsvis med ett och annat dagligt uppehåll, men även då kunde blixtar skönjas vid horisontens rand. Nu har det varit tyst och stilla en längre period, men ack, det var bara en chimär, en falsk trygghetskänsla, ty i natt vaknade jag av att himlapället brann, konstigt jävla norrsken, tänkte jag som gillar norrsken och begav mig ut till min favoritbuske vid pass ettiden för att beskåda undret, det där uppe alltså!
Inte var där något norrsken inte, det var blixtar i fjärran utan dån, skakar av, fimpar och beger mig in med en bön om att det inte ska ta vägen över Skillingmark.
Två timmar senare vaknar hela torpet utom Sandra av ett dån och skakningar som om hela kåken var på glid i 100 knyck rakt ut i Björkelången. Sedan dundrade det och blixtrade oavbrutet i två timmar.
Sedan när det är dags att glömma nattens vedermödor, då, precis då, kommer du fjantandes i dina 36:or till Verdanor både raka och sneda, svarta och blå och kallar det för dån, ditt fån!
Nu skiner solen igen, ville bara skriv det så du vet att jag inte är i Mocba'.
Nu ska jag ut och agitera ett tag.
Skönt att det är okej med dig, magen, jämfört med en del andras omfång och gemytiska diton så kan ju inte ditt obehag vara särskilt omfångsrikt. Hade det varit i min rondör de skickat in en liknande ubåt så hade de vid detta laget sänt in räddningspatruller för att försöka rädda vad som räddas kan, säkert hade även de kommit vilse.
Sköt om dig nu Kompis.
Hej och tänk Conny så konstigt det kan bli!
När du var liten, mindre, hände det att du inte fick gå ut.
Sedan vid tonåren fick du gå ut för mycket, vilket ju alla gånger inte var så bra för dig.
Du fick tag i din första dator som funkade något så när och valde själv att stanna hemma. Men du kunde alltid gå ut om och när du ville.
Nu vid 50+ då du kunnat vara ute i den stora världen när och var du vill som det övriga bredsetfolket, då passar Modern på att slå till igen. Tänk va, så det kan bli!
Rullstolsrally, promenader och bussresor, gå ut på dagen, sova på natten, gå upp på morgonen är väl några av dina nygamla aktiviteter som du nu åter får njuta av till allmän och god vederkvickelse för båd kropp och själ. Eller hur?
Du får hälsa din Moder så mycket och säga henne att jag anser att hon gör ett mycket gott jobb och att hon gott kan skicka ut dig på några extrarundor så du klarar backarna utan allt för mycket störande luftrörsoljud, stånk och stön.
Pust, stånk, stön!
En ann håller på med veden och låter yxan gå med riktiga karlaktiga kraftsvingar så stockarna yr i luften, fan vet om jag inte skulle bli satans-perkele så mycket starkare med en näve snus under läppen, vi får la si, Maj-Liis, den gamle, klagar redan nu på tuggtobakssaften som rinner i strida strömmar längs mungiporna och färgar mitt skägg vackert gyllenbrunt, tänk dig det tillsammans med doften från en riktig karlarökare, då finns inte den kvinna av kvinna född som kan motstå mig.
Hugg i Conny, Janne!
Hej Conny, skönt var det med ett bastubad!
Var ute på stan, Arvika, och promenerade, något som slog mig är att folk blir något alldeles förbannat oroliga om man håller samma takt som de. Alltså går bredvid som om man hörde ihop.
Så fort jag anpassade min takt till någon brevid gående så antingen ökade de farten eller slog av på takten. Om jag då anpassade mig efter dem så vek de efter ett tag av i en annan riktning. Lattjo va! Jag som är totalt ofarlig för de flesta över 40 bast!
Och vad gör du då? Hade förväntat mig veckovisa uppdateringar nu när du var i farten under några få dagar.
Detta var bara lite från Janne Hempel i Skillingmark!
Hej Conny, du är allt bra svårfåtagen allt emellanåt!
Smaka på ordet "svårfåtagen", det sitter rätt fint va och känns rätt bra och riktigt, på alla de sätt och vis!
Det var bara det, nu har jag fått testa svårfåtagen!
Janne!
Var på sjukhus med Janna för första gången i hennes korta liv, långt enligt henne själv. Ska kolla öronen. Träder in, frågar efter vägen, startar promenaden,,,
"Hallå där ni måste skriva in er och betala först".
"Vadå, jag är inte sjuk".
"Nähä, va gör ni då här?"
Jag pekar menande på barnet och säger "hon, men hon är inte sjuk."
"Vad gör då hon här?"
"Ska kolla öronen."
"Jaha men hon måste skriva in sig, kortet." - - -
"Kortet?"
"Ja KORTET."
"Vadå KORTET?"
"Patientbrickan."
"Hon är inte patient, så hon har ingen bricka, titta själv ser du någon bricka hänga nånstans?"
”Hon måste ha ett kort, annars kan hon inte skriva in sig."
"Hon heter Janna och ska inte skriva in sig."
"Jamen ni sa ju?"
”Jag skriver in barnet hon kan inte skriva,” viskar jag för att inte göra Janna generad.
"Hon måste ju ha ett kort."
"Måste hon och föresten heter hon Janna ännu och jag heter Janne och inte ni.”
”Ja, ja, men ett kort måste hon ha i varje fall.”
"Ursäkta men var får man tag i dessa kort?”
"På sjukhus."
"Jaha! Jo säg skulle vi kunna få ett kort?”
"Nej, man kan inte få ett nytt kort hur som helst."
"Jag ber inte om ett nytt kort, utan jag ber om det KORTET, det enda KORTET, det första KORTET någonsin."
"Hon måste ha fått ett hos Doktorn."
"Vem är det?”
"Inte vet jag."
"Jag vill påpeka att doktorn är bestämd form och doktor i vad?"
"Jag skriver in henne ändå, så får vi se.” ”100 kr!"
”Va, 100 spänn é inte barnavård gratis. mummelmummelmummel." | |