Oslo
10 mil

Karlstad
10 mil

Start Aktiviteter Blandat Bredband Fiske Fritid/Turism Föreningar Företag
Hantverk/Kultur Historia Jakt Kommunikation Kyrkan Utbildning Länkar

Skillingmarksdräkten

Skillingmarksdräkten invigdes den 26 juni 2004!
i samband med gudstjänsten som Jan Carlqvist höll på hembygdsgården "Der Framme".

Kuriosa hos venska Turistföreningen 1912
I uppsatsen under ofvanstående rubrik i årsskriften 1911 stod omnämndt, att en kvinnlig Skillingmarksdräkt snart nog skulle bli synlig ...


Klicka här för större format

Skillingmarksdräkten på Luciabal i Stockholm
Den 11 december 2004 hade Wermländska Sällskapet traditionsenligt sin årliga Luciabal i Spegelsalen på Grand Hotel i Stockholm. Av de 120 gästerna hade 20 anknytning till Skillingmark. Vi fyllde två stora bord närmast scenen. Skillingmarksdräkten rönte stor uppskattning och Christina Frambäck framförde nedanstående presentation.
Monica Möllerström

Det finns så mycket att berätta!
Först ska jag väl tala om var Skillingmark ligger - 5 mil nordväst om Arvika. När Gustav den V år 1918 besökte Värmland påstås det att dåvarande landshövdingen tyckte Skillingmark låg för långt bort för att hinnas med i kungaprogrammet. Enligt en skrift sammansatt av förre skillingmarksprästen Hilding Malmgren läxade då Konungen upp landshövdingen med orden:

"Skällingmark ligger mett i varla dä gut! För på den eine sia har ein Nôrge å på den hitare Sverige å på sösia den annre varla sa han".

Så Gustav den V fick besöka Skillingmark och han skrev sitt namn på stenen, som pryder omslaget på senaste upplagan av Wermländingen.

Enligt Nationalencyklopedin består socknen av mindre strandbygder vid övre Kölaälven - jag skulle vilja säga utmed sjöarna Björkelången, Askesjön och Nordsjön.
Som CJL Almquist så mycket mer målande beskriver i ett brev till sin vän Andreas Berg 1824, vid tiden för sin vigsel i vår kyrka:
"Trakten är just inte leende. Branter och omätliga skogar. Men mellan dem i en djup dal ett långt vattendrag med många vikar och holmar och stränderna rikt klädda med lövskog. När man från någon höjd betraktar alltsammans, fattas man snabbt av denna naturs fruktansvärda allvar: men i det samma märker man de mildaste lundar vid klara vikar, och i hjärtat uppgår en håg, att kalla det hela Själva Leendets Dal."

Människorna som bor i denna fagra omväxlande trakt upplever jag såsom präglade av den naturen. - Ömsom leende och fulla av skôj, generösa och vänsälla - man går än i denna dag inte oförplägad från ett hem, även om man kommit oanmäld. Har man fått en Skillingmarking till vän - då har man en.
Ömsom allvarliga och reflekterande, intresserade av allt vad livet ger av konst, trädgårdsskötsel, teater, jakt, foto och konsthantverk.

Bygden är gammal - omnämnd i urkunder redan från 1300-talet - och sägner vet berätta att Olof den helige flydde vägen över Skillingmark, när han 1028 gav sig av från Norge för att hos sin f.d. fästmös man i Kiev, hämta hjälp för att ta tillbaka sitt rike från Knut den store.

Snart efter hans nederlag och död i Stiklastad 1030 blev leden förbi Skillingmark en av pilgrimslederna till hans grav i Nidaros.
Sägnen säger också att en kyrka byggdes på nuvarande norska sidan av gränsen redan på 1100-talet men att den efter pestens härjningar 1350 "revs och stals av svenskarna på en enda natt" och sattes upp på Klevans udde, där man idag kan se den utgrävda grunden.

Människorna i bygden är intresserade av sin historia och pilgrimsleden är rekonstruerad.
Vi älskar vår hembygd och vill att den ska leva, och vi tycker också att den har rätt att leva, även om orten är liten.
Dräkten är ett resultat av detta intresse och är rekonstruerad av kunniga, entusiastiska kvinnor i Skillingmark. Forskning på vindar och i koffertar och bouppteckningar och skrifter har pågått i många år - första gången som jag känner till att det var offentligt, är i en artikel i Svenska Turistföreningens årsbok 1911. Där hoppas krönikören Helge Sandberg att han snart skall få se en fager "skillingmarksjänta" i en rekonstruerad dräkt, men även 1912 efterlyste han den skillingmarkska dräkten.
Det har tagit lång tid, för många viljor ska jämkas samman, men det här gänget har bestämt sig för att den ska se ut så här och har då utgått från:
ett gult 1700-talsliv i ylledamast med invävda färgrika blommor och som finns i Skillingmark och även blusen och mössan och förklädet är funna på orten.

I en lantmätarberättelse från 1850 sägs att flickorna gärna använde sidensjaletter som smugglades in från Norge, kanske använde man det till "fint" och hade säkert också flera förkläden, kanske i Hardangersöm.
Kjolens färger är hämtade från jorden, skogen och sädesfälten.
Halsklädet är en förningsduk från trakten.

Den manliga dräkten, för de unga männen, beskrivs i samma lantmäteriberättelse vara av kläde, jackorna lika jössehäradsdräktens, korta och "skurna efter egna fasoner". De äldre männen använde grå eller blå hemvävda vadmalsrockar, hemvävda randiga västar och hatt. - Men en manlig dräkt har vi ännu inte gett oss på att skapa.

Nu ska jag sluta med att hälsa er välkomna till vårt lilla "rike" mellan Norge och Sverige och tacka så hjärtinnerligt för en trevlig fest och önska er från oss: "En riktigt god jul"

Skillingmarksdräkten