Det finns så mycket att berätta!
Först ska jag väl tala om var Skillingmark ligger - 5 mil nordväst om
Arvika. När Gustav den V år 1918 besökte Värmland påstås det att
dåvarande landshövdingen tyckte Skillingmark låg för långt bort för att
hinnas med i kungaprogrammet. Enligt en skrift sammansatt av förre
skillingmarksprästen Hilding Malmgren läxade då Konungen upp
landshövdingen med orden:
"Skällingmark ligger mett i varla dä gut! För på den eine sia har ein
Nôrge å på den hitare Sverige å på sösia den annre varla sa han".
Så Gustav den V fick besöka Skillingmark och han skrev sitt namn på
stenen, som pryder omslaget på senaste upplagan av Wermländingen.
Enligt Nationalencyklopedin består socknen av mindre strandbygder vid
övre Kölaälven - jag skulle vilja säga utmed sjöarna Björkelången,
Askesjön och Nordsjön.
Som CJL Almquist så mycket mer målande beskriver i ett brev till sin vän
Andreas Berg 1824, vid tiden för sin vigsel i vår kyrka:
"Trakten är just inte leende. Branter och omätliga skogar. Men mellan
dem i en djup dal ett långt vattendrag med många vikar och holmar och
stränderna rikt klädda med lövskog. När man från någon höjd betraktar
alltsammans, fattas man snabbt av denna naturs fruktansvärda allvar: men
i det samma märker man de mildaste lundar vid klara vikar, och i hjärtat
uppgår en håg, att kalla det hela Själva Leendets Dal."
Människorna som bor i denna fagra omväxlande trakt upplever jag såsom
präglade av den naturen. - Ömsom leende och fulla av skôj, generösa och
vänsälla - man går än i denna dag inte oförplägad från ett hem, även om
man kommit oanmäld. Har man fått en Skillingmarking till vän - då har
man en.
Ömsom allvarliga och reflekterande, intresserade av allt vad livet ger
av konst, trädgårdsskötsel, teater, jakt, foto och konsthantverk.
Bygden är gammal - omnämnd i urkunder redan från 1300-talet - och sägner
vet berätta att Olof den helige flydde vägen över Skillingmark, när han
1028 gav sig av från Norge för att hos sin f.d. fästmös man i Kiev,
hämta hjälp för att ta tillbaka sitt rike från Knut den store. |
Snart efter hans nederlag och död i Stiklastad 1030 blev
leden förbi Skillingmark en av pilgrimslederna till hans grav i Nidaros.
Sägnen säger också att en kyrka byggdes på nuvarande norska sidan av
gränsen redan på 1100-talet men att den efter pestens härjningar 1350
"revs och stals av svenskarna på en enda natt" och sattes upp på Klevans
udde, där man idag kan se den utgrävda grunden.
Människorna i bygden är intresserade av sin historia och pilgrimsleden
är rekonstruerad.
Vi älskar vår hembygd och vill att den ska leva, och vi tycker också att
den har rätt att leva, även om orten är liten.
Dräkten är ett resultat av detta intresse och är rekonstruerad av
kunniga, entusiastiska kvinnor i Skillingmark. Forskning på vindar och i
koffertar och bouppteckningar och skrifter har pågått i många år -
första gången som jag känner till att det var offentligt, är i en
artikel i Svenska Turistföreningens årsbok 1911. Där hoppas krönikören
Helge Sandberg att han snart skall få se en fager "skillingmarksjänta" i
en rekonstruerad dräkt, men även 1912 efterlyste han den skillingmarkska
dräkten.
Det har tagit lång tid, för många viljor ska jämkas samman, men det här
gänget har bestämt sig för att den ska se ut så här och har då utgått
från:
ett gult 1700-talsliv i ylledamast med invävda färgrika blommor och som
finns i Skillingmark och även blusen och mössan och förklädet är funna
på orten.
I en lantmätarberättelse från 1850 sägs att flickorna gärna använde
sidensjaletter som smugglades in från Norge, kanske använde man det till
"fint" och hade säkert också flera förkläden, kanske i Hardangersöm.
Kjolens färger är hämtade från jorden, skogen och sädesfälten.
Halsklädet är en förningsduk från trakten.
Den manliga dräkten, för de unga männen, beskrivs i samma
lantmäteriberättelse vara av kläde, jackorna lika jössehäradsdräktens,
korta och "skurna efter egna fasoner". De äldre männen använde grå eller
blå hemvävda vadmalsrockar, hemvävda randiga västar och hatt. - Men en
manlig dräkt har vi ännu inte gett oss på att skapa.
Nu ska jag sluta med att hälsa er välkomna till vårt lilla "rike" mellan
Norge och Sverige och tacka så hjärtinnerligt för en trevlig fest och
önska er från oss: "En riktigt god jul" |