Gemensam älgjakt annandag jul i Skillingmark

Oslo
10 mil

Karlstad
10 mil

Start

Aktiviteter

Blandat

Bredband

Fiske

Fritid/Turism

Föreningar

Företag

Hantverk/Kultur

Historia

Jakt

Kommunikation

Kyrkan

Utbildning

Länkar

Boda annandag jul 2009
Gemensam älgjakt i Skillingmark
eller vi hade i alla fall inte tur med vädret

Text & foto Erik i Bue

Under hösten har flera jaktlag försökt fälla den halta älgkalv som tillsammans med sin mor och ett syskon vandrat mellan Boda och Klevenes VVO. Den ingick även i den grupp av älgar som lurade Klevenes jägare och vilket finns text och bilder av i tidigare på hemsidan inlagd redogörelse.

Detta ekipage älgar har med tur eller skicklighet alltid lyckats befinna sig på fel sida gränserna när jakt pågått och därmed alltid lyckats klara sig.

Inför jakten annandag jul, som är en tradition i Boda VVO lag norra, träffades den ovanliga men förnuftiga överenskommelsen att jaga tillsammans så att inga gränser skulle ge älgarna möjlighet att undkomma ännu en gång och att jakten i första hand skulle inriktas på den skadade kalven.

Ett 15-tal jägare anmälde i förväg att de ämnade ställa upp och väderleksrapporten lovade ca -4 grader vilket ansågs vara bra med hänsyn till årstiden. Allt planerades noga och när jag lade mig på juldagskvällen efter att omsorgsfullt lagat matsäck och även laddat ryggsäcken med stekpanna och fläsk var jag övertygad att den skadade kalvens död snabbt skulle inträffa nästa dag och att vi jägare därefter skulle ha lite trevlig samvaro mellan jägare från olika lag.

De tre i jakten ingående lagen var Boda Lag Norra och Boda Lag Södra samt Klevenes VVO och vi skulle träffas kl 08.00 nästa dag.

Jag gick full av tillförsikt upp kl 06.00 och gjorde eld i spisen och värmepannan, kokade kaffe samt såg att temperaturen ute var -4 grader.	Så såg min bil ut när jag börjat skrapa rutan Gott för snögubben Arne att komma in i varm bil Se även banderoll överst Rolf Littorin har krupit i skydd under täta granar Klevenes elitjägare Pär och Roar har fått bistånd av Mikke och lyckligt lämnat snön i skogen
Allt verkade perfekt
Gick därefter ut för att rensa bilens rutor och fick då dagens överraskning. Himlens portar måste ha stått vidöppna hela natten för bilen var nästa borta i snön den.
Klockan 07.30 ringde Per Ole Bohman och förklarade att han kört från Arvika och tvingats ta hjälp av vår hundförare Johnny Littorin att med traktor ploga väg för honom från Line och fram till Bråten samt att han måste skotta fram det översnöade huset på Bråten innan han kunde påbörja någon jakt.
Några andra jägare kom kl 08.00 som avtalats och sade att flera var på väg men att man höll på att bärga varandras bilar från diverse diken efter Bodavägen. Vi väntade därvid på dessa och diskuterade under tiden hur vi skulle tackla det läge som snön skapat.
Vi var ense om att hundar ej var tänkbart att släppa i den djupa snön eftersom de skulle kunna bli ihjälsparkade av älgarna.
Även att parkera bilar där vi brukar var omöjligt denna dag eftersom de skulle bli i vägen för kommande snöröjningar. Vi hade därvid turen att Lage Norén, som sköter snöplogningen på Bodavägen, kom med traktorn just då och han plogade, snäll som han är, upp lite på min gårdsplan så att vi fick parkeringsmöjligheter samt slapp att stå i snö till skrevet.

Vi blev till slut 8 jägare som kom och beslutade gemensamt att försöka jaga genom att spåra med hundar i band samt att även jaktledaren i Boda Södra, Arne Norén, skulle agera spårare samt att så många bilar som möjligt skulle bli kvar vid samlingsplatsen genom att de bilar med 4-hjulsdrift som fanns skulle användas för att skjutsa ut de andra jägarna.

Jag ringde därvid upp Johnny Littorin för att meddela vårat beslut och hans fru Agneta svarade. Hon tillkännagav snarast vänligt men bestämt sina största farhågor för vår mentala hälsa ifall vi överhuvudtaget tänkte på jakt denna dag och jag kunde ju knappast göra annat än hålla med. Hennes man Johnny beslutade trots hennes farhågor att försöka gå och spåra med sin hund i band.

När vi efter någon timmes försening började jaga fann vi snart att det var mycket älg i skogen och vi såg minst 4 av dessa men inte ett spår av det ekipage vi var mest intresserade av att finna. De lyckades även denna dag hålla sig undan.

Efter någon timmes heroiskt pulsande i den djupa snön var våra spårare Jan Riddargård, Johnny Littorin samt Arne Norén totalt utmattade och såg mer ut som snögubbar än jägare. De konstaterade även att skogen nu var full av spår efter skrämda älgar så ytterligare spårning var praktiskt taget omöjligt. Vi beslutade då att avsluta jakten för även de som satt på pass var stelfrusna efter några timmar i snöstorm och några kallgrader.

Det var dock trevligt att jaga tillsammans med jägare från andra lag så kanske någon ny gemensam jakt kan komma tillstånd i framtiden.

Som kuriosa kan även nämnas att nu två dagar efter vår jakt går det ekipaget av ko och två kalvar, varav den ena är den halta som vi sökte, vid Line där vi jagade.
Johnny såg dem ikväll måndag och han bedömer att kalven haltar mindre nu så kanske den klarar sig. Vi får hoppas det å lyfta på hatten för dessa har varit otroliga på att klara sig under många jakter i höst. De har ju dock även hjälp av de högre makter som bestämmer vädret.

Som vanligt gäller det att klicka på bilderna för större format som öppnas i nytt fönster.