|
Men men, Peter stängde till slut luckan och med det
lyckades han även välta ut sitt glas och en vacker sjö av juice bildades
på bordet. Resten av tiden vid matbordet såg han till att hålla koll på
vägguret, och precis när han vände sig om så for luckan upp ännu en
gång. Luckan blev ännu en gång stängd och vi fortsatte att äta och
glömde slutligen bort vägguret; ända tills Peter slängde sig över bordet
- luckan var öppen ännu en gång. Nu var det Frida som tog på sig
uppdraget att stänga luckan och hittade då en luckspärr, efter det hände
det inget med klockan för resten av kvällen.
Efter maten fikade vi, under tiden satt vi och lyssnade på
hembygdsföreningens ordförande Mats Olsson. Han hade en hel del att
berätta om Hembygdsgården, bland annat om varför detta var just
Skillingmarks hembygdsgård. Han berätta även en historia som var
skrämmande likt en upplevelse Frida upplevt då hon var vid
hembygdsgården vid ett tidigare tillfälle. Frida var nu lättad över att
hon och hennes kompisar inte varit ensamma om den upplevelsen.
I väntan på spöken sysselsatte vi oss med att leka dunken, vilket var
speciellt roligt när det var Jims tur att räkna. Då han är ny i klassen
kan han inte allas namn, och resten kan ni nog lista ut själva.
Pernilla, Sanna, Jim och Peter underhöll sig även med att spela kubb
innan mörkret lagt sig.
Senare under kvällen begav nästan alla sig iväg till toaletterna. Då
toaletterna är under logen som ligger en liten bit från huset och
mörkret äntligen hade lagt sig, begav vi oss allesammans i en samlad,
hopklämd klunga, utom Jim som tog täten, mot toaletterna. Det kändes
lite kusligt där nere under logen, speciellt då jag - Janna - var på
toaletten då någon (hm… Peter) släckte lyset. Ja ja, på tillbakavägen
var det dags att tränga ihop sig ännu en gång, med Jim i täten. Denna
gång var det någon som råkade släppa taget om oss övriga, vilket gjorde
att vi kom kvickt rusande in i huset.
Större delen av kvällen spenderade vi utanför huset på trappan lekande
modiga, spanande efter spöken/i väntan på att något skulle hända. Ska vi
vara ärliga var det mera så att de flesta av oss stod hopträngda mot
dörren, förutom då Jan Bön kom förbi och vi, åtminstone försökte, att se
"coola" ut. Peter gjorde dessutom ett tappert försök att skrämma Jan,
men det gick väl inget vidare, istället för någon form av ett
skräckslaget tillrop, var den enda respons han fick en glad hälsning.
Vi höll som sagt till på verandan ett bra tag, plötsligt skrek det till
bakom huset och Janna, som då är väldigt lättskrämd, svarade med ett
gällt skrik och skynda in genom dörrarna. Det var Camilla som skrek. Hon
hade nämligen sagt att hon fick lust att skrika, Janna som då bara stod
där och dagdrömde hade förstås inte hört att Camilla sagt det, och
konsekvenserna det vet ni ju redan. Ska man göra som Frida och fatta sig
kort kan man alltid säga; "Camilla skrek, Janna dog".
När det var runt midnatt satt vi alla, utom Nils-Gunnar som var på god
väg in i nattens sömn, samlade på golvet bland sovsäckar, liggunderlag
och uppblåsbara madrasser, medan Lisbeth satt på en stol framför brasan
och läste tidningsartiklar och diverse spökhistorier. Medan hon satt där
och läste hörde vi något konstigt ljud, till allas besvikelse var det
enbart brasan som lyckades komma med ett skumt kattliknande ljud.
Nils-Gunnar kom även in till oss ett tag och förgyllde våran tillvaro
med en spökhistoria han med.
Nästa besvikelse kom efter att Lisbeth och Nils-Gunnar fallit i sömn i
tältsängarna i köket. Vi hörde ännu ett skumt ljud, lite spöklikt, som
då tyvärr var en viss manlig person som låg i köket och snarkade.
Medan vi andra satt där och väntade på att något övernaturligt skulle
hända satt vi och prata om allt mellan himmel och jord. Sanna, Peter och
Pernilla hann även med ett kuddkrig, tills klockan var tre-fyra på
natten och alla utom jag (Janna) föll i sömn. Jag gjorde några försök
att hålla någon form av konversation med Matilda som låg bredvid mig,
men hon hade nog fått bestående men av mitt lilla utrop tidigare under
kvällen och ville inget annat än att somna.
På morgon vaknade vi elever klockan sex, väldigt förvånade över att
Lisbeth och Nils-Gunnar ännu inte var vakna, båda två var nämligen helt inställda på att anlända till skolan redan klockan nio.
Vilket vi var helt emot och vi bestämde oss därför för att inte
vara för högljudda och väcka dem och några somnade till och med om.
Vid sju tiden satt vi alla till slut runt köksbordet och åt frukost och
pratade om gårdagen. Några av oss hade varit ute och kollat stenen, som
sägs flytta på sig, men tyvärr låg den kvar på samma ställe som dagen
innan. Även tofflorna som sägs flytta på sig var kvar på samma plats som
på onsdagen. Det enda som hänt under natten var att både Frida och
Matilda vaknat runt fyra på natten och hört steg i trappan, men ingen av
dom hade orkat bry sig någon särskilt om det och somnade därför snabbt
om. |
Arkiv &
Nostalgi biblioteket